Jag har redan använt sångtiteln ”Rainy Days and Mondays” som rubrik en gång märker jag. Nå, där är vi igen. Men regn, måndag och Corona är snäppet mer att utstå än förra gången jag använde Carpenters-låten. Snöslask tycks det droppa ner nu.

Det ska ösa hela dagen och jag ser att det bara är 2 grader varmt. Det blir innedag då, och ingen makeup. Känns som evigheter sen jag klädde mig i annat än ett par utslitna jeans och en slamsig tröja. Oändligt länge sen jag hade på mig smycken och pynt och snyggare blusar.

I dag borde medförfattarinnan och jag ha varit i Stockholm. Där skulle vi ha framträtt i Gamla stans bokhandel. Vi skulle ha övernattat på hotell och säkert ätit på nån trevlig restaurang, kanske signerat några Festböcker och träffat intressant folk.

Jag skulle ha haft halsband och scarf och borstat hår där jag vandrade på Drottninggatan mellan hotellet och Gamla stan.

Om int om sku ha vari imillan had käringen biti björn, sa man förr i Östnyland.

Det är som det är! I drömmarnas värld är allt annorlunda – det läser man dagligen om i tidningarna nu. Drömmarna nu kan vara både överraskande och komiska – när dom inte är ännu värre än verkligheten.

Jag var gymnastikledare i en enorm sal fylld av hundratals kvinnor i natt. Det ni! Var månne det kom ifrån? Kanske det var lappen med tips på hemgymnastik som droppade in i ett brev från församlingarna häromveckan som inspirerade fantastierna?

Jag var oerhört kompetent i mitt gymnastikinstruerande – t.o.m. i drömmen var jag förvånad över detta.

När ingenting är säkert är allting möjligt, lyder ju också ett visdomsord.

Nå, mest längtar jag efter att det varma vädret ska återkomma. Vår O kom så väl igång med gungandet i parken, bland annat!