Städningsvåren går vidare. Ännu ett projekt är klart: överföringen av digitala bilder från CD-skivor till datamolnet. Det blev nästan 800 bilder som utvaldes till sist. Från ungefär 15 års tid.

Mycket har förändrats – barnbarnen har vuxit upp till tonåringar – en ny liten gosse har fötts. Dottern har uppvisat en mängd olika klädstilar och modetrender. Vi har bytt hus och hem och vardagen har förvandlats från strävsam jobbtillvaro till lugna pensionärsdagar.

Men trotjänarna, de är sig lika.

Innan jag började gå igenom bilderna hade jag inte riktigt insett hur många och hur gamla de är. Många var dessutom i tjänst långt före den digitala fotografins tider.

Och där hänger de ännu i skrubben och står radade i skohyllan, en del i vinterförvaring för tillfället, andra deklasserade till bruk utanför omvärldens ögon.

Det är jeans med fransiga buntar, tröjor som sticks, blusar som stramar kring höfterna. Skor som har en underlig ålderdomlig form eller glappar eller känns trånga i tån. Det är kapporna och rockarna som besökt London och Stockholm och många andra ställen ett otal gånger under ett otal år. Men som nu har nånting fundamentalt felskuret i axelpartiet.

Jag började gå igenom alltihop och högen på golvet blev stor. Sopsäckarna blev rentav två, av den rejäla sorten.

Bildbevis på att dessa kläder fanns en gång har jag ju sannerligen i datamolnet och inget plagg eller skodon har i tiden varit impulsköp utan varit i trogen tjänst länge och väl. Men nu kändes det bra att ta farväl – fast ett antal kära vänner fick ännu ta sin plats i den aktiva garderoben.

Jag tycker ju om kläder, men tycker det är svårt att välja och köpa – och framför allt hitta sånt som ryms och passar. Därför klamrar jag mig fast vid det som redan finns, fast det skulle inta en högst passiv roll i mitt liv.

Dottern är ju som tur min stylist och mina ögon i modevärlden. Kanske vi ska ta oss en liten tur i affärerna – vi uppmanas ju konsumera nu – och jag har samlat lite pensionspengar på hög under den tillbakadragna coronatiden.

Men en sak är säker – jag inhandlar endast sådant som ser ut att göra mig glad en längre tid. Belåten är jag också när jag tittar in i mitt nu luftigare klädrum. Så mina val blir noggranna.

Kanske skulle jag ta en titt på makens trotjänare på eftermiddagen? Fast det skiner så underbart där ute så det får bli en vandring i solen istället. Men nästa regniga dag …