Helger väcker minnen, så är det. Också midsommaren hör till de fester man under livets gång firat på olika sätt och i olika sammansättningar. Det har inte alltid varit så roligt och soligt heller. Det har varit komplicerat och tråkigt och avundsjukt. Men också underhållande och trivsamt och epokgörande.

Få se nu. Barndomens midsomrar firades i glada gästers lag på olika hyrda sommarnöjen. Det var fest och det var för mycket snapsande bland papporna. Inget höjdarprogram, precis. Varje midsommar skulle far och farbror Görre bryta arm. Ja, ni anar stämningen.

Sen var det ungdomsårens midsomrar på olika dansbanor och publika festtillfällen. Där stod vi flickor längs väggarna och inväntade uppbjudan till dans. Det var deprimerande och hopplöst.

Sen kom midsommaren som skulle firas på Fölisön, men som istället – på förslag av en sommarjobbskollega på det stora varuhuset – kom att firas på Blåbärslandet. Och den aftonen blev epokgörande, för där stötte jag åter på gossen jag mött på studentbalen några veckor tidigare. Den gemensamma vandringen hem genom en magiskt tyst stad – en hel del kilometrar – har jag säkert beskrivit förr i bloggen.

Ibland undrar jag hur mitt liv hade förlöpt om jag hållit fast vid den ursprungliga planen med midsommar på Fölisön.

Då hade jag väl firat midsommar med nån annan i fortsättningen – men det är svårt att tänka sig hur det hade blivit.

Ja efter det har det ofta varit midsomrar i södern. Kronprinsessan Victorias midsommarbröllop för tio år sedan tog vi t.ex. del av via TV på hotell Zaratoga i Palma de Mallorca. Då deltog redan två barnbarn i firandet – fyraåriga T var fullkomligt trollbunden av det vackra sagobröllopet.

Denna sommar – coronasommaren – blev det inget av den planerade resan till Mallorca. Men nu har vi istället välsignats av årtusendets bästa midsommarväder. Vi har sill, nypotatis, köttbullar och lagom mycket snaps.

Och dagens program inleddes med besök på Klobbens havsbad. Minsta barnbarnet O, ett år sju månader i morgon, njöt storligen av att få plaska riktigt ordentligt övervakad av storasystrarna. Vi åt glass och lunchade på grillmat hemma hos dottern.

Och ikväll ska jag och gossen från Blåbärslandet slå oss ner på balkongen och knäppa på lite Jussi Björling. Jag ska påminna honom om att det är 46 år sen vi ”blev ihop”, som man säger. Undrar om han kommer ihåg det?

Glad midsommar, hur ni än firar!