November. En favoritmånad – för att den innebär närhet till adventstiden och för att den innehåller några av familjens festdagar.

Inledningen är också fin – allhelgonadagen är en festdag att värna om. Det var för den delen också roligt att höra att lillebror O firat halloweenkalas på sitt dagis. Prydd med kattöron.

Besöket på begravningsplatsen med storasystrarna var väldigt lyckat, om man kan uttrycka det så. S var ansvarig för prydandet med granris, T fick tända ljusen.

Vid varje grav gick vi igenom vad namnen på stenen står för, morfarsfar och morfarsmorfar och -mormor, mormorsfar och mormorsfarmor och -farfar, en skara onklar och mostrar, morfars båda gudmödrar … Och den unge mannen i sin hjältegrav som hade kunnat bli onkel i släkten om inte ödet velat annorlunda.

På den ena stenen har alla män namnet Anders som mellannamn, på den andra är det Oskar som gäller. Mariorna vilar på begravningsplatserna i Tavastehus och Lojo. I Tavastehus finns också moster Eva Ingeborg vars båda förnamn går i släkten.

I veckan firas det jämnt i familjen och snart har O sin födelsedag. Sen nalkas Katarinadagen 25.11 – där ett familjenamn till – och då inleds julsäsongen i vår familj – lite grann i alla fall – och med Oskars namnsdag 1.12 är vi ju ren inne i adventstiden.

Lite bokevenemang har jag ännu på kommande – framträdanden i samband med Svenska dagen och en god bit in i december.

Det känns bra att ha lite antecknat i almanackan. Till och med ett julkalas finns att vänta på – och om det så är utsett kanske Bullgummorna kan ses för en glöggträff. Om och ifall att.

Drömma duger!

Här vilar mofas gudmödrar Elsa och Helga tillsammans med gammelmoster Edit och hennes Edvard. Särskilt Elsa minns mofa med innerlig värme. Och mommen håller med. Helga och Edvard hann jag aldrig träffa, men Edit var en humoristisk och lite vild person!