Trettondag! De heliga tre konungarna har nått fram till krubban! Stor festdag i många länder i Europa.

Men i Finland inleds funderandet – när ska julen ta slut? När ska granen ut, pyntet bort, vardagens grå återinrättas?

De vetenskapliga funderingarna om traditionerna kring detta överlämnar jag åt kollegan Anne Bergman och hennes eminenta utredningar i Stora finlandssvenska festboken.

Men mina egna tankar – vilka inbegriper all form av tradition- ska jag ge uttryck för här. Och mitt bud lyder: gör som känns bäst!

Striden står mellan trettondagen – ”finska” loppiainen – och ”svenska” tjugondag Knut. Efter att ha hela juletiden ha följt den finska FB gruppen ”Sydämeeni joulun teen” märker jag nu på slutrakan att många skribenter inte känner för att följa säsongsavslutningen på Loppianen, Trettondagen, utan vill fortsätta en vecka till.

Speciellt i år då mörkret är så ogenomträngligt på olika sätt. Eller granen så ovanligt grönskande och dekorationerna så tröstande.

Och så disputerar man. När måste man – när borde man – vad är den rätta traditionen – vad är fel, vad är korrekt. När ska julen ut?

Överallt där jag får chansen har jag kommenterat: följ ditt eget hjärtas tradition! Inga lagar har i modern tid stiftats kring detta. Du har din gran och ditt pynt kvar till Runebergsdagen – eller Valentindagen – om det gör dig glad.

Men julen varar intill påska – då kanske det senast är dags att byta festupplägg.

Jag hör att en del traditionspoliser vässar sina knivar. Men ju äldre jag blir, desto mer festar jag och desto liberalare känner jag mig.

Festen är för dig – inte du för festen. Typ!

Heliga konungar tre får stå kvar vid vår krubba en vecka till!