Kronan på vår vinter är nådd. Den intensiva festsäsongen med Runeberg, fastlagstisdagen, alla hjärtans dag, penkis och gamlas dans drar mot sitt slut.

Allt har i år högtidliggjorts lite annorlunda – eller inte alls. Tråkigast är bortfallet av skolfesterna, de hör ju till engångsriterna i livet. Efter många års studier i festerna har jag full koll på vilken stor betydelse de har som markörer för förändring. För något nytt.

Det lilla firandet frodas däremot. Säsongbakverken förgyller vardagen och alla hjärtans dag har uppmärksammats som sällan förr – ofta under namnet vändagen – som i år passar speciellt bra. Vänskapen som ett vitt begrepp har omskrivits mycket i tidningarna dessa dagar.

Men nu inleds fastetider och det känns långt till vår.

Det gäller att gå på i ullstrumporna. Varje dag försöker jag åtminstone få nånting gjort, om än hur anspråkslöst. Att kruxa av en to do-lista ger i alla fall illusionen av mening och struktur.

I dag har vi: 1. Töm och fyll diskmaskinen 2. Bädda 3. Tvätta byke 4. Stryk handdukar 5. Laga korvpotatislåda 6. Skriv blogg.

Nu är vi igång. Punkt 6 – check!

Alltid lite fest att träffa barnbarnen! Mofa som är i riskgruppen har fått första Corona-vaccinet inbokat till torsdag. Kanske är det inte så långt till vår i alla fall!