Måndag. Och månadsbyte, hurra! Mars smakar lite vår redan. Blekt solsken, snön har smultit rejält på berget vid parkeringsplatsen ser jag från köksfönstret.

Veckans program drar i gång.

Lakanbyte, lakanbyke. Besök på svärmors seniorboende, hämta räkningar, leverera en påse Fazers bästa. Svärmor lever i sin egen bubbla nu, tveksamt om hon känner igen sonen.

Denna vecka kan man ännu luncha ute, sen blir det att planera takeaway-inköp. Vi vill ju dra vårt strå till stacken.

Under året har vi nosat fram ett antal lunchställen där det är lätt att hålla distans och där maten har känsla av husmanskost: Margretebergs restaurang som är i toppklass både vad mat och arrangemang angår. Stockmanns ”vind”, nepalesen i Stensvik, turkiska restaurangen i Mattby. Våra stamlokus. Och Halmes konditori – ibland har det blivit pirog- och pastejlunch där.

Men nu blir det paus. Paus blir det också i rutinerna kring mellanbarnbarnets hobbyer. Onsdagar brukar S tillbringa en stund hos oss innan konstklubben i grannkvarteret drar igång. Ofta hämtar mofa vid skolan, jag har köpt dom salta kexen S gillar och lagt fram hennes lilla handduk i badrummet. Vi gör läxorna fort, hinner med lite kortspel och skeppsbygge. Efter klubben kör vi hem henne.

På lördagar hämtar vi ofta S efter bågskyttet i Hagalund. En kopp kaffe hemma hos dottern brukar följa, chans att umgås med de andra barnbarnen en stund också.

Små rutiner som piggar upp och strukturerar den tomma tillvaron.

Nu får vi lägga om programmet, som alla andra. Kanske blir det varmare och mindre halt så man med större tillförsikt kan vandra kring Esbovikens stränder.

Våra städprojekt finns ju alltid att ta till. Maken röjer i sitt skåp, i sakta mak, ty tid finns ju. Det är något mycket tillfredsställande i att bära påsar med föråldrade mediciner till apoteket och säckar med elektroniskt avfall till återvinningslådorna i köpcentret. Något har blivit gjort, känns ”lättare” och mer överskådligt.

Jag sorterar foton och papper och funderar just nu över de hundratals porträttfotografier en lärare under sin långa karriär hunnit samla på sig. Varje år vid skolfotograferingen togs ju foton också av lärarna och varje år kunde en bunt konterfej i olika storlekar läggas till samlingarna. Måste bestämma hur jag ska gallra det lilla berget. Vad gör andra lärare?

Nu ska jag ta fram mars månad i våra två väggkalendrar. Fyra veckor till palmsöndagen.

Året rullar på. Orka, orka och orka lite till.

Sladdar och ledningar och batterier. Mitt i röran hittades också de sedan flytten sju år sedan saknade manschettknapparna!