Rubriken gäller både gubben, gumman – och bilen. Allt oftare kan man konstatera att man numera förstår vad uttrycket ”må som gamla mår” innebär. I dag var det bilens tur.

Vi har i vår ägo sen dess jag tog körkort 1991 haft tre bilar av märket Fiat Punto. Jag fastnade för en tidningsannons där den första, gröna, ”Oliven” kallad presenterades. Sen blev det omsider ”Duvan” – duvblå, förstås och för 12 år sen ”Körsbärstomaten”.

Och nu har ”Körsbärstomaten” börjat krångla. Alla möjliga mindre och större problem har tillstött de senaste åren. I dag var det åter dags. När vi skulle parkera i Stockmanns grotta vägrade fönstret på förarsidan rulla upp sig efter att maken löst ut parkeringsbiljetten.

Det blev att med öppen ruta åka hem längs Västerleden – man är tacksam över att det i dag varken snöade eller slaskade. Men kyligt blev det, kan jag bedyra.

Vi är så lyckligt lottade att Sökö bilservice har sin verkstad ett stenkast från hemhuset. Där togs Körsbärstomaten omhand, än en gång. En reservdel ska beställas från Tomatens hemland Italien, rutan rullades upp, det går alltså att köra.

Maken konstaterade åter en gång att det är dags att göra något åt vår bilsituation. Tomaten kan man inte längre lita på om det gäller längre färder.

Jag slutade köra bil för ungefär sex år sen när vi flyttade till Esbo. I samma veva hade mina kyrkliga engagemang och körsången avvecklats – det var för dem jag använde bilen. Har alltid varit en förskräckt och försiktig chaufför med dålig reaktionsförmåga och nedsatt syn – ja noll syn i mörker.

Men för de tjugo åren av åkande i närtrakten – ofta skjutsande ett antal vänner till möten och övningar – var det verkligen värt att ta kortet. Halkkörning var jag annars rätt bra på – jag körde ju mest vintertid.

Och nu ska vi då se. Blir det leasing eller hybridbil? Vi funderar lite ännu. Kanske rullar Körsbärstomaten några kilometrar till. Mitt i böket med rörreparationen är det inte lockande att ställa till med bilköp.

Påsk är i sikte i alla fall, det får vi ta först nu! Pynta lite – narcisser till balkongen har jag köpt ren. Sen vankas det gudstjänster via paddan alla dagar i Stilla veckan. Nu är dags att plocka fram Matteuspassionen på Spotify.

Och sen måste det väl bli vår. Tussilagon, sippor, koltrastar, svalor och hela härligheten.

Det tar sig.