Ett år sen skrev jag nästan samma blogg som här följer: en entusiastisk hyllning till Åbo som semestermål och sevärdhet.

Ifjol var det bara maken och jag som var på tur, i år hakade dottern och barnbarnen T och S på. Vi packade ihop oss i vår tillfälligt hoplappade bil (den åkte in på verkstaden direkt efter resan igen), proppade ihop vårt bagage i bakluckan som räckte nätt och jämnt, och styrde västerut.

Det är som att resa i barndomen igen. Första haltpunkt var Lahnajärvi, den klassiska rastplatsen halvvägs till Åbo. Många tycks ha minnen av det näringsstället visade kommentarerna till ett FB-inlägg där jag gladde mig åt att få äta ägg-ansjovissmörgås till kaffekoppen. Roligt att stället igen visar upp sig i sin retroglans – nästa år fyller det ju 70 år!

En retropärla är också vårt hotell i Åbo – Seurahuone, öppnat 1928 och nu renoverat och fint. Det var inte bara rummen och frukosten som var av hög klass – det var kanske ännu mer personalens omtanke och vänlighet!

Just när vi beställt in mat på restaurang Hügge (äldre barnbarnet är vegetarian och skulle för en gångs skull få valmöjligheter) drabbades nämligen yngre barnbarnet S av opasslighet – utmattning av lång resdag. Mofa ledsagade henne till hotellet och ilade sen tillbaka till sin portion.

Det var trassel med glömd rumsnyckel, så mofa måste förklara situationen i receptionen. Och vad hände när S blivit ensam på rummet? Jo det knackade på dörren, en tallrik med godis, popcorn och annat smått och gott överlämnades – med lappen nedan – ett hänförande Nalle Puh citat som hälsning.

Receptionens ”krya på dig”-hälsning till S!

S piggnade snart till och tillsammans med mofa och storasyster följde hon med kvällens fotbollsmatcher på rummets jätte-TV. Och inmundigade en stor påse franskisar vi plockat med oss på hemvägen. Och jo – maten på Hügge var härlig!

Man kunde ju turista i Åbo i dagatal, men denna gång blev det Klosterbacken för hela gänget, Botaniska trädgården och Forum Marinum för S och mofa och shopping i loppisar och småbutiker – samt Casagrandes magnifika leksaksaffär för gänget i olika konstellationer.

Oaserna är många – och Café Qwensel en av dem. Här intogs kaffe på klassiskt och elegant sätt. Med makalösa bakverk till!

Färden mot Nådendal gjordes via akademikvarteren – T har fastnat vid tanken på Åbo som studiestad och fick sig en snabbtitt på de centrala byggnaderna och miljöerna. Några år dit – men dagens skolelever ska planera i god tid.

Sen blev det Nådendals Bad – med allt vad det betyder av simmande och beundrande av sköna vyer från hotellrummets terass och promenad in till vidunderliga lilla stadskärnan. Glass i hamnen, god mat, kvällen var sammetslen – som i södern.

Som i södern var det också att tända ljus i klosterkyrkan på avfärdsdagen.

Sen proppade vi in oss i bilen igen, drog hemåt i mörknande väder som utmynnade i ett plaskande ösregn.

Det var årets semester och den känns betydligt längre än den var. Nu har vi tankat upplevelser igen – och bara ett stenkast hemifrån. När det igen blir möjligt att resa längre ut kommer nog dessa hemestrar att bli ett viktigt alternativ för oss framledes också.

Man är nära, men ändå fjärran. Det är välbekant, men ändå annorlunda. Och det överraskar och förtjuser, mer än man kunde tro!