Efter dagar av röjande, packande och plastande är vi då förflyttade till exilhotellet i Mattby. Tjugo kassar och väskor packade med kläder, böcker, datorer och diverse köksattiraljer är nu uppackade – och de fyllde faktiskt inte många skåp och hyllor i hotelltvåans generösa utrymmesplanering.

Det är mycket tyst i huset, men vid frukosten såg man att det nog bor annat folk här också – både hotellgäster och rörsaneringsexilfolk som vi själva – t.ex. våra grannar från Sökögränden.

Hotellfrukost i två månader kan vara farligt för blodtryck och kolesterol, så jag bestämde genast att det blir croissanter bara på helgerna och på vardagarna all frukt jag kan hitta i utbudet samt ägg och fullkornsbröd.

Att inte städa själv på så länge är en underlighet – och en ännu större underlighet blir det väl att börja städa igen efter exilen.

Vi hade dottern och äldsta barnbarnet T som flytthjälp, två raska rådiga kvinnor. Mellanbarnbarnet S kom på husesyn och flyttkaffe efter sitt bågskytte och hela familjen ska äta hotellrestaurangens farsdagsbrunch inkommande söndag.

Lite åldrig och originell kände jag mig nog igår, speciellt vid uppackningen. Jag har ju tänkt igenom våra behov rätt noga under planeringen av flytten och stuckit med en hel del saker som kan te sig lite ”egna”.

När dottern packade upp min stentunga rullväska innehållande exilbiblioteket brast hon i gapskratt. En, två, fem – nej 12 Barbara Pym böcker! Ja – dem måste jag ha nära, som en filt av igenkännande och vanlighet.

Och mest höjda ögonbryn – i all vänlighet – väckte kanske allt krafset som nu ställts upp i det som är mommens lilla vrå vid köksbordet – makens stora dator med alla tillbehör tar upp det som egentligen är lägenhetens arbetsbord.

Min vrå rymmer allt jag behöver – en almanacka att kruxa av de 67 exildagarna i, en kortpacke, min dagbok, några andaktsböcker, alla minnespinnar för säkerhets skull. Och sen Bibeln – som är proppfylld av små helgonkort och lappar med fina citat och – noterade T förvånat – ett kuvert med dödsannonser.

Mommo har du känt alla de här människorna, undrade T, förvånad över denna del av packningen. Jo – såklart, det kuvertet är viktigt – om än en lite udda sak att packa med sig.

Titta här är ju Min påskbok som du gav mig för många år sen T! Den fanns också instucken mellan bibelbladen. ”Jag tycks ha ritat ett regnbågspåskägg på pärmen”, skrattade T, uppenbart nöjd över fyndet.

Mommo är allt lite fjollig med sina packningar. – Varför finns här en liten IKEA-blyertspenna t.ex.? Ja den behöver mommen för att kruxa i Bibeln vart det hunnits i kvällsläsningen …

Det lilla kaoset är genomtänkt på sitt vis. Planerat av en pensionär som måste få med sig något av vardagen och sin historia, för att skapa en ny tillfällig vardag.

Sen har jag ju packat en mapp med släktforskningspapper och en bunt gamla släktbrev att läsa igenom också. Och en låda julpynt att plocka fram då exiltiden ungefär är halvvägs.

I dag skiner solen. Det måste bli en promenad, och så ska maken besöka svärmor på rehabiliteringsavdelningen. I morgon blir det umgänge med barnbarnen. Och korvpotatislåda ska jag fixa ikväll. Man är sugen på husmanskost nu efter alla ”tömma kylen-veckor”.

Om några dagar ska vi väl ha bott in oss någorlunda. Och adventstiden brukar ju alltid rusa fram.

Omsider blir det fest i Kapernaum när allt ska plockas fram bakom plastskynkena! Men då har vi redan nått tjugondag Knut!