Det blåste kallt på Tomastorget i dag. Inte mycket folk ute en måndag i tidigaste advent. Men karusellen snurrade och glöggen värmde.

Varje dag försöker vi nu hitta på någon förströelse så man kommer ut lite från hotellet – i dag var det dessutom städdag. Jag har en lista att beta av, olika museer och basarer och så Borgå och Fiskars förstås. Insupa lite julstämning varje dag, det är målet.

I FB-julgruppen framom andra, Sydämeeni joulun teen har förberedelserna hållit på i veckor redan. I varje finskt kök (ja, det gäller ju de julentusiastiska gruppmedlemmarnas bostäder) hänger sedan länge både julgardiner och adventsstjärna, i många hem står julgranen klädd i pyntat vardagsrum och frysen är fylld med lådrätter och tårtor och småbröd av alla de slag. Man är i sanning väl förberedd! Ja, julklapparna är också köpta och packade och klara.

Min julperiod i hotellexilen får nog jämfört med detta stök karaktären av ”jul från åskådarplats”. Vore jag hemma nu skulle det vara dags att baka skärgårdslimporna och skriva inköpslistor. Pynta balkongen och småningom hänga fram prydnader lite här och där. Här på hotellet måste det bli mer sparsmakat, både pynt och mat.

Men är det nu så illa med en annorlunda jul? Jag längtar hem till de egna arrangemangen, men just nu finns det ju inte ens ett kök i hemmet på Sökögränden.

Det gäller att koncentrera sig på känslan och stämningen, inte görandet. I dessa tider har många, även jag, blivit väldigt känsliga för minnen och hågkomster och traditioner – ja man har också börjat erfara en otrolig glädje över att någonting överhuvudtaget ter sig ”vanligt”.

Som adventsgudstjänsten igår i Domkyrkan. Det var som vanligt, men samtidigt var det mycket mer än det vanliga. Aldrig har adventspsalmerna klingat så rakt in i hjärtat, aldrig har barnkörens klara röster gjort mig så tårögd, aldrig har textens ord berört på samma sätt.

När Bered en väg för Herran dånade i gång hulkade jag väldeliga bakom det välsignade munskyddet. När vi nått Hosianna hade jag samlat mig något – för jag ville ju sjunga med! En obeskrivlig känsla av att något är sig likt, att något består fast allt i världen bara gungar.

En sak tummar jag dock inte på var jag än befinner mig : julkalendrarna! Jag har som vanligt en hel hög och därtill dotterns kalenderbok ”Hemligheten i Helmersbruk”. Sen drar ju TV-kalendrarna igång också om någon dag.

Scouterna, Kyrkan, Röda korset, Hjärtförbundet … varje år!

Har som vanligt inhandlat julkalendendrar till hela familjen – enligt önskemål, det är mommos fröjd och privilegium att få göra det! Och en kalender till mig själv också – som tillägg till de på bilden ovan. I år blev det en mastig sak, som synes – knappt mommen syns bakom asken!

Så fröjdens och glädjens – en riktigt fin adventstid önskar jag läsarna!