36 dagar i burken, 31 kvar på hotellet. Halvvägs, ungefär. Och redan Lucia, känns det. December är en månad som ilar fram, också i exilförhållanden. Vi tar oss varje vecka en titt på läget därhemma. I dag såg det ut såhär i badrummet:

Hoppingivande!

Såhär såg det ut i köket:

Också hoppingivande – senast stod alla gamla apparater ännu kvar.

Exilhotellet är prytt i julskrud och det går ingen nöd på oss! Men den egna lilla granen och stearinljusen saknar man.

Lucia är sig inte helt lik heller, såklart. Vi får inte samlas i stora skaror på torg och längs gator så det blir ingen festlig kortege – ja Senatstorget repareras ju också så där är det knapert med julstämning. Men lite hoppfullt är det att ljusbringerskan slipper stå solokvist i domkyrkan – i år får ju ett begränsat antal delta i festligheterna. Vi ska se kröningen i TV, dottern är programvärd. Kanske infinner sig lite av det magiska pirret som hör ihop med denna årets underbaraste helgondag.

Efter 13.12 går det fort – man får baxa in julutfärder och julkonserter alla dagar för att hinna tanka stämning! Och märkligt lite är det egentligen som behöver göras annat än just det!

I år tror jag vi ska besöka familjegraven i Tavastehus, det hinner man bra med när de övriga förpliktelserna är så få. Köpa en vacker julkrans med blingbling mamma hade gillat och minnas alla de underbara jular jag som barn bjöds på i mommos och mofas hem i staden. Luncha på konditori Laurell i allsköns ro.

Nästa år blir det kanske lite mer stök och hushållsbök igen. Men nu har man ju insett att jul blir det – fast alla prydnader ligger i lådorna i ett mörkt inplastat hem … Och inte en enda skärgårdslimpa eller pepparkaksparfait ligger i frysen!

Det är underbart att få ta del av det genomtänkta julpyntet t.ex. alla små bodar i Jul-Borgå visar upp!