Det är livsfarliga isförhållanden på vår gård just nu. Och på lopptorgets gård och på Ikeas parkering och vid snabbköpet. Överallt där vi rör oss. Man tassar fram med centimeterlånga steg.

Inte blir det promenader på ett tag, det är klart. Maken hade hosta och feber i helgen så vi har hållit oss inne. Nästa vecka stundar olika läkarundersökningar i centrum. Man måste vara i skick. Tandläkaren sköt jag fram några veckor.

Det är bara glashala gator och vacklande hälsa i livet just nu, känns det som. Inga roliga planer, ja förutom att barnbarnen ska komma på UMK-afton om några veckor, det blir skoj.

Hemma har vi fått ordning, så när som på några gardin- och taveluppsättningar. Jag har kokat och bakat med nya spisen. Går omkring med trasan och sopskyffeln hela tiden, så småningom ska väl ett visst hemvant rådd och klott installera sig. Men ännu blänker ytorna.

Inget att göra just nu har jag, faktiskt, det måste bli ändring på det! Jag blir alldeles för fokuserad på tidens dåliga nyheter: den idiotiska, men livsfarliga situationen i Ukraina, hotande eldsvåda i en restaurang nära Nordiska museet, ett snötyngt ladugårdstak som rasade ner över hundra kossor – ja och den där ohängde Tindersvindlaren, förstås. En salig röra katastrofer. Därtill riktigt dystra personliga tillbud delade av FB-vänner, det är ju värst.

Vi får beta av det hela med den välbeprövade metoden ”blott en dag, ett ögonblick i sänder”. Jag tror vi är många som i dessa tider känner av något som måste definieras som depression. Av olika allvarlighetsgrad och av mycket varierande orsaker.

Man är inte i balans och sig själv riktigt, har tappat bort sig på något sätt. Jag får ge mig själv små uppgifter för att dagen ska rulla framåt.

Nu ska du stryka gardiner, kommenderar jag nu. Och sen blir det snart dags att värma resterna av gårdagens söndagsmiddag.

Sen lite korsord och läsning och Netflix och godnatt.

Snart är vi genom jobbiga februari, snart blir det påsk och en dag ska det varda sommar.

Hang in there!

Målfärgsdoft i trappan, och hissen som skulle vara ur bruk i morgon var det överraskande redan i dag när vi återkom från butiksresan. Utan förvarning. Tur att vi inte storhandlade i vår ovetskap!