Varje timme hördes denna förmaning i min barndom. Det var mommo Hilda som manade tystnad. Hon satt under sina sista år stadigt placerad i en liten gungstol vid husets stora radio. Vad hon lyssnade på emellan de jämna slagen, vilka diskussioner och program som fängslade henne vet jag inte.

Men varje timme skulle det höras på ”nyhetren”. Västnyländskan satt rotad i mommo, född i Karislojo, bosatt i Antskog och Ekenäs innan färden gick till Tavastehus dit moffa headhuntades som appreturmästare vid klädesfabriken någon gång i början av 1940-talet.

Det finns ingen jag kan kolla de exakta tidpunkterna med mera. Fyra välfyllda fotoalbum har jag, bildtexterna är bristfälliga, som det ju ofta är.

När jag föddes var mommo 64 år och åtminstone de sista tio åren gick synen stadigt nedåt tills hon i det närmaste var blind.

Det var då hon slog läger i lilla gungstolen. Västra Nyland prenumererade man på ända till hennes död. Själv kunde hon inte ta del av tidningsnyheterna.

Men radion fanns, med regelbunden rapportering om vad som timat i världen under den senaste timmen. Ofta var det ju inte så stor variation mellan sändningarna. Hilda Löfström var dock ständigt beredd och uppkopplad. Hade helkoll på läget.

När mommo dog 1971 var jag knappa 17 år, ungefär lika gammal som äldsta barnbarnet nu. Just i den åldern när jag inte frågade och inte intresserade mig för mera historiska perspektiv.

Det var spridda berättelser man snappade upp efteråt, av mamma och moster. Om hur Hilda hade läshuvud och hade läst Bibeln från pärm till pärm. En vimsig historia om hur Hilda (tillhörande ”de röda”) iförd en ny kappa sprang undan ”de vita” något varv under inbördeskriget. Det var den nya kappan som var i fokus.

Men när kom Oskar, hantverkarsonen – ”vit” faktiskt – in i bilden? Hur hittade de en gemensam melodi? Jag skulle ge mycket för att höra den historian.

Det finns ingen förlovningsbild, inte ett bröllopsfoto av dem. Morfars bror och hans fru har vi ett vackert konterfej av.

Jag har bara ett foto av Hilda och Oskar tillsammans, från tiden före barnen kom och det gemensamma livet började på allvar. De sitter på en trappa tillsammans, Oskar med cigaretten i handen, båda med blicken riktad mot fotografen. Ingen romantisk bild. En okänd liten gosse har slagit sig ner bredvid.

Det måste röra sig om 1919-20 ungefär. För moster föddes 1921.

Före ljudböckernas tid och alla hjälpmedel för synskadade skapade mommo sig en egen nisch av kunskapsintagande. Hon var en del av världen, hennes lilla bubbla var inte sluten.

Nånting med denna attityd känns bekant i dagens värld av evig uppkoppling. Hilda Maria Löfström var i sanning en besläktad själ – i många bemärkelser!

Sida vid sida, med allvar i blick, det strävsamma paret Hilda och Oskar Löfström.