Skolan börjar verkligen tidigt i år! Det blir gymnasiestart för äldsta barnbarnet och en del nytt också för hennes yngre syster, tyska t.ex. Över en gemensam lunch på vår kära ”Nepalesen i Stensvik” hann vi i går prata om allehanda med anknytning till detta.

Mofa är taggad vad gäller gymnasiegången – det är ju inte länge sen han var i full tjänst. Jag för min del tycker det är roligt att S valt tyska, fast alla språk ju är ett bonus. T läser spanska – den första i familjen att tackla det språket.

Efter lunchen gick vi hem till oss för kaffe med dopp och lite sällskaps- och kortspel.

Inför höstterminen känner också en pensionär att almanackan borde fyllas – åtminstone lite. Jag ser i FB-flödet att vännerna anmäler sig hit och dit och fortsätter gamla program eller inleder nya.

Maken och jag hade i dag klockan på ringning för anmälan till Arbis-kursen Italienska 1. Fast vi ju gör saker tillsammans hela tiden har vi aldrig suttit sida vid sida i kursbänken. (Ja utom några jobbiga lektioner på en kurs i turistgrekiska som blev för mycket för två ännu hårt förvärvsarbetande femtioåringar.)

Italienska låter möjligare. Jag har i olika repriser studerat språket tidigare, men minns att grammatiken inte är helt okomplicerad så jag tyckte det var lika bra att börja från grunderna.

Det känns roligt att inleda något nytt – och planera in nån läcker resa till Italiens sköna land som final på läsåret!

Så nu har man något i almanackan på måndagar. Tisdagar blir det träff med barnbarnen då föräldrarna har sina kvällsprogram. Onsdag är det troligen skjuts av mellanbarnbarnet till hennes bågskytte och sen bastu på kvällen.

Början till ett veckoprogram, alltså. Det var ju det terapeuten rekommenderade då jag kontaktade sakkunskapen när oron och obalansen tog över i våras.

I morgon står ”Covid-vaccin 4” på programmet. Tänk hur detta har blivit en rutin och självklarhet.

Men nu har det utlovats högsommarvärme igen – mitt i skolstarten. Det är ju faktiskt några veckor till riktig höst ännu!

Kaffe, kex och spel, spel, spel!