Vi har kommit till 21 september, salig mors födelsedag. 98 skulle hon ha fyllt, men blev bara 72. Inte så många år äldre än jag alltså. Makes you think.

Igår var det en fin dag. På kvällen hängde vi med yngre barnbarnen när resten av familjen hade sina aktiviteter. Tillsammans med S och lilla O lekte jag hippa – tafatt – och kurragömma. Jag har inget minne av att min mamma – för att inte tala om min mommo skulle ha ränt omkring och stojat på detta viset.

Men mommo blev ju faktiskt 80 fast hon satt blind och orörlig i sin gungstol många år före det. Och moster 85.

Det går som det är utsett med livsloppets längd.

Huvudsaken är att man proppar sitt liv fullt med goda möten – och handslag och kramar! Sånt som varit förbjudet några år nu, alltså.

Allt tyckes sig dock likt nu igen, vad kramarna, handslagen och mötena beträffar. I går sammanträffade föreningen SLS seniorer till årlig träff, som vanligt med program anknutet till det sällskap vi alla tjänat – och med god mat och dryck.

Det var intressant att höra vad seniorerna sysslar med – och det är imponerande mycket! Mitt lilla veckoprogram kom allt på skam i jämförelse med alla aktiviteter och föreningar mina forna kolleger fyller sina dagar med.

Det var gott att träffas! Och att redan planera sammankomsten nästa höst, om världen och vi består.

Mitt dagsprogram denna onsdag blir butiksresa, hämta mellanbarnbarnet från skytteträningen och bastu på kvällen. Sen ska jag hämta Peter Sandströms nyaste på bibban och läsa om Bellman (mitt senaste läsprojekt inför eventuellt planerat föredrag om Bellmanvitsar, Carina Burmans nya biografi är lysande grundlig).

Solen skiner och jag har inte kraft att tänka på allt jag nyss tagit del av i nyhetsrapporteringen. Jag sitter och mediterar en stund vid makens krukväxt och min lilla gröna stol inköpt på Kos. Minimalistisk vardagsestetik.

Sen är det dags att bädda och sopa och fylla diskmaskinen. Ty klockan går redan på elva!

Annons