• Kvällsfacit

Carola Ekrem

~ Mormor och folklorist

Carola Ekrem

Kategoriarkiv: folkloristik

Din historia, min historia

27 tisdag Jan 2015

Posted by carolaekrem in folkloristik, Traditioner, Uncategorized

≈ Lämna en kommentar

Jag är igång igen. Personligen för 31 gången. Med en ny frågelista, alltså. Varje år sänder vi ut dem, vi på Litteratursällskapets folkkultursarkiv. Närmare 400 fasta meddelare har vi i vårt nät, många svarare som kommer och går och kanske kommer igen när temat lockar. Nästan 4000 finlandsvenskar har svarat på listorna genom tiderna. Lägger vi till skoleleverna får vi nog öka antalet med några tusen. Publicerar vi en webblista svarar helt nya människor.

Endel svarare deltar bara en gång, andra är med i 40 år på raken.

Med så många finlandssvenskar har arkivet alltså haft brevkontakt under en period på dryga 50 år. Jag tycker frågelistverksamheten hör till det roligaste i mitt jobb! Du är i direktkopplad till fältet på ett väldigt konkret sätt.

Just nu gäller mina frågor ”Sekulära livsfester”. Det finns nästan inga uppgifter i arkivet om hur man firar namngivningsfester eller vuxenblivningsfesten efter Prometheuslägret. Lite dåligt med nyare beskrivningar av kyrkliga dop och konfirmationer också, faktiskt.

Så vi måste fråga allmänheten. Som ofelbart hör av sig – sänder oss sin egen lilla bit av dagens stora traditionspussel. Bilden blir klarare med varje ny bit som sätts på plats.

Ofta ringer folk också och pratar om temat, eller ställer frågor i mail. Det kan säga pling i min telefon mitt i natten – då har någon meddelare skrivit färdigt och sänt mig sitt svar. Varje dag ligger en bunt svarskuvert i postfacket – spännande att öppna.

Aldrig är folkloristens jobb så fartfyllt som i frågelist-tider. Och tycker jag det är roligt att läsa svaren nu, hur fängslande ska de inte vara om några hundra år.

Berättelserna om din och min samlade historia.

2015/01/img_2836.jpg

Vill man recenseras?

26 tisdag Aug 2014

Posted by carolaekrem in Arbete, folkloristik

≈ Lämna en kommentar

Vid uppnådda 60 år kan jag konstatera att jag skrivit en hel del. Också böcker, både ensam, i par med nån annan eller tillsammans med ett större arbetslag.

Jag har skrivit om ramsor, minnesverser, lekar, fester, om hur de finlandssvenska traditionerna har samlats in, jag har skrivit om spökhistorier, om barntraditioner och kyrkoturism. Just nu har jag publicerat en stor arkivhistorik tillsammans med tre kolleger, jobbar tillsammans med en fjärde kollega med festseder i ett bredare perspektiv och har personligen lämnat in ett manus om finlandssvenska ordspråk.

Gemensamt för allt detta fåfängliga skrivande är att nästan ingenting av det har uppmärksammats, än mindre refererats eller recenserats i finlandssvenska dagstidningar. Böcker kan ha sålts slut, ja en var t.o.m. välsäljande bokklubbsbok i västra grannlandet. Men jag har hört oändligt lite om vad mina medforskare, eller den finlandssvenska allmänheten har tyckt om mina texter.

Jag är inte ensam om detta öde, nej tror jag det, att sitta och jobba i ett vakuum, s.a.s.. Ibland undrar jag hur det skulle kännas att vara en av dom författarna som kan invänta en recension i snabb takt, säkert som amen i kyrkan och brevet på posten. Det måtte vara annorlunda.

Jag har fullständigt slutat förvänta mig någon som helst reaktion på mitt arbete. Ibland smyger det fram någon kommentar när man rör sig bland folk. Men det är oändligt sällan.

När det hänt på bredare front, nån enstaka gång, då var det en sågning som nästan tog musten ur en. Nån kollega som ville hämnas och ösa galla. Så det är kanske lika bra att det är tyst i huset.

Man får koncentrera sig på hoppet att ens skriverier kommer en anonym framtid till nytta. Om man inte slutar med verksamheten, alltså.
Men det är bara inte ett alternativ.

IMG_2243.JPG

Kyrktagningsseder och annat vardagsbök

20 onsdag Aug 2014

Posted by carolaekrem in Fester, folkloristik, Traditioner

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

folkloristik

Vardagsknoget på exilkontoret har rullat in i sina invanda spår.

Klockan 6.10 ringer väckarklockan. Snooze trycks på högst 2×10 minuter. Morgonsysslor. 7.41 går bussen. 8.20 på kontoret.

Sen börjar småningom dagens arkivaliska studier, förarbetena till ”Stora finlandssvenska festboken” märkesverket i vardande. Grannen I rummet bredvid stökar just nu med kapitlet om kalenderutveckling. Jag läser uppteckningar om dop, barnsängskalas och kyrktagning.

Det är underbart men ställvis fasansfullt tråkigt. Kollegan A och jag har dock konstaterat att inga genvägar finns när man ska skriva om folklig fest. Du måste plöja igenom mycket material, texter som ofta i det närmaste är identiska, skenbart triviala berättelser, poänglösa beskrivningar.

Mitt i denna massa av information träder nämligen småningom mönster fram, de döda anteckningarna börjar leva, du börjar förstå vad som händer.

Där står de, storgudmor och piggudmor, i sina svarta schalar, plockande med dopbarnets fina spetsmössa, allvarliga i sitt uppdrag. Där kommer den raska unggudfar springande mot prästgården med barnet i famnen – det hör till, annars blir inte barnet rörligt och flinkt.

Hoppas det inte går som för gammelgudfar som kom fram med bara fällar och lakan och täcken i famnen – det påpälsade barnet har trillat ut på dopfärden.

Där ligger hon på knä, bånkonan, den nya modern, hon ska kyrktagas och eftersom hon inte är gift får hon knäböja på kala golvet, pallen är för ”ärliga mäns hustrur”. Njuggt utdelar prästen välsignelsen och räcker efter en rejäl uppläxning henne handen med orden ”gå och synda inte mer”, horbönen som den kallades.

Vi har också historian om den kavata torparänkan som efter makens död fick ett utomäktenskapligt barn. Just då prästen öppnade munnen för att efter den motvilligt uttalade välsignelsen sätta igång moralpredikan avbröt det härliga fruntimret honom med orden: ”Jag är inte den första som fått ett oäkta barn – och är jag den sista tycker jag du ska tacka mig”. Varpå hon självsvåldigt skakade prästens hand och slank ut genom dörren.

Uttryckligen detta handslag var avgörande – det var porten till återgången till det vanliga – kvinnan var åter ren, fick äta med de andra, röra sig ute. Onda väsen rådde inte längre på henne. Det var en stor lättnad, konstaterar uppteckningarna. Om man var ”ärlig mans hustru”, alltså.

Inte så länge sen detta var realitet.

Nå, sådär förlöper dagarna. I forntidens scenarior.

Ca 16.30 är dagen slut. Samlingar och kartotek slås igen.
Handla middagsmat, läsa kvälls-HBL på mobilen i bussen, diskmaskin, tvättmaskin, bloggande i den egna skrivvrån.

En angenäm tillvaro i sin enkelhet, får man konstatera!

IMG_2223.JPG

Senaste inläggen

  • Säsongbyten
  • Sömniga maj
  • Ut, utan mask
  • 76 211 steg genom Paris, med paus på Monets bänk
  • Utomlands!?

Kategorier

  • alkohol
  • Arbete
  • Ålderdom
  • barnkultur
  • Barntraditioner
  • Boende
  • Bröllop
  • Brevskrivning
  • döden
  • Eurovision
  • familj
  • Familjeliv
  • Fester
  • Finlandssvenskar
  • folkloristik
  • generationer
  • Halloween
  • hantverk
  • Hälsa
  • Hembygd
  • Heminredning
  • Idrott
  • Jobb
  • körsång
  • konst
  • Kyrka
  • lek
  • litteratur
  • Mat
  • medier
  • museer
  • musik
  • nyår
  • Ordspråk
  • populärkultur
  • Religion
  • Resor
  • Skola
  • sociala medier
  • Traditioner
  • Trädgårdar
  • tv-serier
  • Uncategorized
maj 2022
M T O T F L S
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  
« Apr    

Bloggar jag följer med

  • Det är baksidan som räknas
  • Ekrems blogg
  • Vinbloggen

Arkiv

  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012

Meta

  • Registrera
  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.com

Blog Stats

  • 127 989 hits

Blogg på WordPress.com.

Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy
  • Följ Följer
    • Carola Ekrem
    • Gör sällskap med 319 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Carola Ekrem
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält