Med den sedvanliga hälsningen satte nyss filharmonikerna i Wien igång med ett av slutnumren i nyårskonserten. Något är sig likt år från år, tack för det!
Året 2014 var ju för mig ett jubelår på många sätt, jag lovade visst också i bloggen högtidliggöra det möjligast mycket. 60 årsdagen, 40 år sen maken och jag skrev studenten och förlovade oss! Det blev många resor och fester och träffar med anknytning till det.
Sen kom extra bonusar jag inte vågat hoppas på: priset från Kungliga Akademien i Uppsala med alla sina högtidliga och underbara krumilurer, samt återupplivandet av gammal vänskap med klasskamraterna – rent av i två repriser under året, med planer på mera!
Och bäst av allt: vi kom äntligen loss från det gamla boendet i det i och för sig fina Gamlas. När alla sociala sammanhang samtidigt raserades var det dags att bryta upp.
Men att det gick så fort och välsignat smärtfritt! Här några datum:
– 8.2 flyttade svärmor till seniorboendet
– 21.2 var hennes proppfulla lägenhet tömd och uthyrd
– 28.3 kom fastighetsmäklaren på första besök till oss på Kantelevägen
– 30.4 var lägenheten såld
– 2.5 hade vi köpt lägenheten på Sökögränden
– 2.6 gick flyttlasset
Ja, däremellan tömdes och flyttades ju ett helt hus i Kronohagen också, Riddaregatan 5, mitt arkivs kära högsäte.
Så nog har det hänt och skett. Häromdagen fick vi oss tillsänd vår forna hembygdsförenings, Kårböle Gille, tidning Gamlas Nyheter. Det var nästan en chock att läsa hur allt fortgår som förr. Man har aerobic och stretching, understöder eftisgrupper och firar traditionell familjefest, förr trettondagsfest kallad.
Det är klart att det är så. Men det känns ändå konstigt.
För Ekrems bor ju inte där längre.
Prosit Neujahr i helt nya sammanhang!
Och jo: man såg faktiskt raketerna blänka till kring TV-tornet i Tallinn. När man tittade med kikare från vår nya balkong.
Carola Ekrem 