Etiketter
”Grenarna luta nära, nära, över oss ned sin snöbukett …” Jag är inte världens främsta lyrikfantast, men varje år denna tid börjar Jarl Hemmers ”Under häggarna” surra i mitt huvud. Speciellt den grandiosa slutklämmen ”runt om mig sommar och du i min famn, liv jag välsignar i jubel ditt namn”.
Vems förtjänst är det ovanbeskrivna? Jussis, vår härliga modersmålslärare Karin Juselius! Märkligt nog kan jag ännu dryga 40 år senare erinra mig lektionen då hon behandlade Hemmer, den levnadssprudlande, raska unga diktaren kontrasterad mot den medelålders skalden som i depressionens klor tog sitt liv.
Ej för skolan, utan för livet var den lärdomen, liksom mycket man undervisade i det förträffliga Svenska flicklyceet vid Bulevarden i Helsingfors. Ens forna lärare har en förmåga att leva kvar under skinnet på en, ibland i glada tecken, ibland i form av en rysning, mest det förra tycks det nu i medelåldern. Många pedagoger var stora personligheter inser man nu, människor med historia och bagage som av nån anledning valt lärarbanan.
Suggan hade läst astronomi i ungdomen och berättade gärna om rymdens underverk om tid fanns mellan det matematiska. Vi hade Lunkan och Sallan och Nylle och Pysen – och alla var de ju akademiker, det tänkte man inte på då. Det glimmade till ibland som då språkläraren Rosi hämtade högar av engelska pocketböcker till skolan – här ramlade jag på Iris Murdoch och övertygelsen att en engelsk bok ska läsas på originalspråket.
De flesta människor kan prata skolminnen i evighet. Och aldrig är det roligare än då gamla klasskamrater möts. Det är ju rena släktträffarna – för visst var vi alla – både lärare och elever – som en stor familj då det begav sig. Med alla familjelivets goda och svåra sidor.
Vilket minner mig om att det blir 40-års studentjubileum nästa år.
Can’ t wait!
Carola Ekrem 