Februari är min värsta månad, så är det bara. I år osedvanligt grå och hal och promenadovänlig. Ibland luras vi av en klar solig dag, men strax är dimma och snöyra tillbaka igen. Långt, långt till vår, känns det.
Jag har en sådan längtan efter grön mark, öppet hav och vitsippsdungar att det börjar kännas nästan fysiskt.
Och ensam är jag inte. Vi är en hel drös som söker tillflykt i konstmuseerna dessa dagar. Det grå hör ju inte bara ihop med årstiden utan med det politiska klimatet i en hel värld just nu.
Vi trängtar det sköna, det fängslande, det hoppingivande. Och många museer i huvudstadsregionen erbjuder små terapibubblor – tack och lov.
Det visas storartad konst på Sinebrychoff, Didrichsen, Gallen-Kallela, Ateneum … På det sistnämnda kommer en strålande impressionism-utställning snart att avlösas av en stor specialutställning om Eero Järnefelt som ju alltid lyser upp ens tillvaro.
På Villa Gyllenberg samlar den nya utställningen ”Schjerfbeck & mode – konst och dräkthistoria 1880-1950” så många hågade besökare att det tillstött folkvandring och trafikkaos på Granö där museet ligger.
Vi är många som vill fly nån annanstans nu. Och världens bästa uppfinning, Museikortet erbjuder resor till ett ytterst facilt pris. Hostar du upp 79 euro och utnyttjar ditt kort flitigt kostar det i slutändan knappt nånting att göra ett museibesök. 366 museer i landet täcks av kortet och du kan besöka dem så mycket du vill …
Nästan som en saga, när man t.ex. jämför med konsert- och teaterbiljetter …
Så i dag blir det konstmuseet i Järvenpää. Dom har en fin samling konst producerad av konstnärerna bosatta i Tusby.
Man får trösta sig med deras vårblommor. Ett tag till.