Hela påsken gick i flunsans tecken. Och just som jag tyckte mig komma lite på benen slog maginfluensan till. På den vägen är det några dagar nu. Jag har kommit via stadiet då Jaffa börjar smaka till milstolpen då en enkel hamburgare kan tänkas hållas inne.

Tunga nätter i marornas klor har det varit. I natt utbröt det krig i mina drömmar och tanken på att de stämningarna är verklighet för många i dag är fullkomligt outhärdlig.

Att det måste ställas till med sådan ofärd när världen och naturen i sig själv erbjuder så många oundvikliga utmaningar.

Utmanande är det att formulera sig märker jag också. Orden trillar hit och dit och låter sig inte fångas.

Men – det finns en värld utanför sjukkammaren, det påminde mig barnbarnet T om i morse. Hon kom turligt nog, efter utstånden magsjuka, iväg på skolresan till Sevilla. Och hemkommen kom det älskade barnet ihåg gamla mommo. Jag fick mig levererat ett präktigt text- och bildpaket på WhatsApp , en hel rundvandring i den stora katedralen i staden.

Länge har jag suttit och beskådat bilderna.

Du vackra, vackra, intressanta värld!

Man känner krafterna återkomma lite när man fördjupar sig i sådana fotografier …