Första advent är firad. Första ljuset är tänt och scouternas och kyrkans julkalendrars första luckor är öppnade.
Igår sjöngs det Hosianna. Jag har väl aldrig prickat in så många Hosiannor förr – det gav sig självt via församlingarnas på nätet strömmade gudstjänster. Det blev sång från Matteus församling och Johannes församling, Mariehamns församling och Esbo finska och svenska församlingar.
Och till sist blev det sång på riktigt på backen utanför Mataskärs kapell i hemförsamlingen. Barnkören sjöng som vanligt, pastor Brita läste om intåget i Jerusalem som vanligt och vi sjöng Hosianna som vanligt.
Med lite huttrande tår och rostiga röster (åtminstone jag), för det är ju väldigt länge sen det vankades allsång senast. Jag blev alldeles varm i hjärtat och fick ta fram näsduken igen – jag blir rörd väldigt ofta denna julsäsong.
Rörelsen kommer av glädjen över att vi kämpar på. Det är så otroligt roligt att ses på håll utanför kapellet och växla några ord. Det var så roligt att kunna ses några stycken vänner kring lillajulbordet häromkvällen. Det är upplyftande att i FB följa med hur pyntandet och förberedandet i hemmen satt igång i extra god tid i år.
Gruppen ”Sydämeeni joulun teen” med tusentals medlemmar är ett ypperligt exempel på hur man i de finska hemmen kämpar för ljuset, för julstämningen, för traditionernas överlevnad. I gruppen presenterar man sina pepparkakshus och ljusarrangemang, sina tomtehem och pyssliga små julhus. Sina juldukar, bonader och gardiner från mormors tid, sina änglaklockor och bästa mattips.
Men det finns också trådar för den som tappat julkänslan, ja hoppet i stort. Där ges man tröst, medhåll och får kanske lite perspektiv på situationen. Både det storartade och det sparsmakade får plats.
Jag har inte haft en aning om att den finska julen ser så här mångsidig ut. Och formbart är firandet: en dam som insett att julen kommer att firas ensam i år har inrett ett litet ”hygge-bo” (hon använde uttrycket ”hygge-pesä”) i sovrummet. Där ska hon kura under juldagarna – och är ingalunda trumpen i sin vrå!
Här hemma plockar jag fram lite i stöten. Julkort från Röda korset och frimärken har jag ren införskaffat. Dottern märkte att Anglikanska kyrkan förlagt sin julbasar till nätet i år – den vägen beställde jag en stor box Christmas Crackers.
Det är ju faktiskt 1.12 först i morgon. Hela långa julmånaden sträcker sig framför oss. Det mörknar på många sätt. Men nu fokuserar vi på ljuset – så påhittigt vi bara kan. Och gör bara det juliga som känns roligt och angeläget. För mig blir det bakandet av skärgårdslimporna – omistligt goda med smör, ost och skinka på. Resten köper jag färdigt! Det gagnar både mig och nästan!