Ovant och konstigt

Det är så grått, det är så vått. Därtill är det mesta ovant och konstigt. I dag tog jag mig en tur till arkivets exilkontor på Mannerheimvägen. Nästan tomma var de långa korridorerna, kantade av anonyma rum där flyttlådor hastigts tömts på kala bordsytor.

Jag hade meddelats att datorer och nät fungerade prickfritt. Men inte hos mig. Varken mus eller tangentbord visade det minsta livstecken. Nå, IT-stödet skulle ta i saken. Hela 4 veckor tills jag ska börja tänka och skapa och arbeta i det temporära rummet. Jag måste köpa mängder av granna planscher att pigga upp väggarna med. Måste skapa det lite hemlikt.

Så hördes brandsirener, det pyrde i McDonaldsrestaurangen vi är belägna ovan. Då pös jag. På gatan stod 5 brandbilar. Jag klarade inte av mer konstig jobbmiljö just nu.

Vi hade ärende till bankkontoret i gamla hemknutarna, det ska flytta och vårt hyrda bankfack måste tömmas. När vi nu befann oss nära allt det gamla körde vi en liten runda kring Kantelevägen 13 för att se om något förändrats under den knappa månad vi bott annanstans.

Det hade det. Här hörde vi definitivt inte hemma mera. Var granngården verkligen så nersliten, butikslokalerna så tomma? Vi konstaterade att knappt en enda viktig människa bor i den förorten mera. Som förr var centrum i en aktiv mångskiftande tillvaro med skola-församling-vänkrets-släkt i ett litet tryggt paket.

Hemma i Sökö vågade jag mig äntligen på att testa husets tvättstuga. Rädd var jag att bryta mot oskrivna lagar och reglementen, stöta mig med grannarna vi just knyter en skör kontakt med. Nå byket torkar i källarvåningen nu, uppdraget utfört. Snart är jag helt hemma i alla husets skrymslen.

Nu när vi bor nära dotterns familj går det lätt att hjälpa till med ett och annat. Lilla S var bjuden på födelsedagskalas, bara fem minuters väg från oss. Vi ställde upp med skjutsen dit. Och då märkte jag att min nya hemortskänsla börjar etablera sig. En hel rad uppklädda barn med granna födelsedagspaket i händerna vandrade med eskorterande föräldrar mot jubilarens trappa när jag lämnat S på kalaset. Och alla ropade de glatt hej åt -mig! Jag är ju S:s mommo, vi har setts flera gånger på dagis och olika kalas! Kändes uppmuntrande denna genomkonstiga dag att bli igenkänd och bekräftad!

Balkongen har vi dessutom fått lite ordning på. Pelargoner och sammetsrosor – inget ger mera hemkänsla än lite växter att vattna och pyssla om.

Annonser

Semestern fortsätter

I ösregn och snålblåst och kyla fortsätter vi de lediga dagarna. FB är fyllt av nyheter om avbrutna sommarteaterföreställningar, inställda utflykter, sammanbitna föresättningar att i stället för soliga sitsar på terassen komma igång med sommarläsningen, om barn som löper amok av att inte få leka utomhus eller kunna ta sig ett dopp. Vanlig finländsk sommar, alltså.

Den vida vyn från vårt nya bo i sjätte våningen är granitgrå. Håller detta i sig länge får man fnatt. Mailboxen svämmar över av erbjudanden från resebyråerna: än kan du boka en vecka i solen! Been there, done that. Nu skulle vi vilja kolla upp det lokala, släktens gamla västnyländska hemorter, nya hemstadens trevliga museum, jag har också planerat en vandring till arkeologiska fynd i närmiljön, det finns en hel rad stenrösen på nära håll. Roligt med barnbarnen, kaffekorgen med.

Men det får inte ösa ner. Det får inte vara huttrande svalt.

I dag har jag ägnat mig åt dagstidningarna. ”Förr” när man reste utomlands befann man sig i ett nyhetsvakuum. Nu har vi båda hufvudstadsdrakarna och flera sociala medier med i iPaden. Man vet vad som är på gång. Man hörde t.ex. strax om nedröstningen av initiativet till könsneutral äktenskapslag som timade i veckan. Tog genast del av de rasande rösterna i FB. Och kunde sen glädja sig åt att Prideparaden vuxit sig större än någonsin! Och därtill företogs i veckans bästa väder!

Regeringen har skiftat utseende här hemma och det har varit prinsförlovning i Sverige, smått och stort når en i exilen. Jag har även varje dag kunnat kolla om vårt konterfej från 40-års studentjubileet rymts med på Hufvudstadsbladets Dagbokssida. Där dök det upp mitt i veckan, bland otaliga andra. Det finns folk som tycker traditionen att publicera dessa jubileumsfoton är fånig och meningslös. Men många tycker också det är roligt att leta efter bekanta nunor. Vi finlandssvenskar är ju inte så många, på varje foto finns minst en bekant!

Vad ska man nu företa sig i morgon t.ex.? Vi har ännu mycket pyssel i vårt halvfärdiga hem. Gardiner, taveluppsättning, nytänk i många detaljer. Och jo, sommarläsningen skall icke förglömmas. Jag tänkte ägna dagarna åt två nobelpristagare vars hela produktion salig mor inhandlade i sin ambitiösa ungdom: Frans Emil Sillanpää och Selma Lagerlöf. Selma vet jag ju är mycket läsbar, Frans Emil hörde jag nyss ett positivt omdöme om.

Nog skall semesterdagarna rusa iväg, hur vädret än blir!

Sista dagen i Palma

Ska göra en sedvanlig tio i topp lista över det bästa på denna ö senare, men gör i dag endast några kommentarer till resans inköp. Nedan syns en bild av allt jag inhandlat denna gång. En hel del.

Men allt är välmotiverat, nästan. Vaxduken från inredningsaffären i hotellkvarteret är efterlängtad i nya köket hemma. En duk inköpt i Alcudia behövs absolut som uppiggare i nya vardagsrummet. Det granna nattlinnet motsvarar var jag sökt för rese-övernattningar.

Men det bästa är blusarna i s.k. Plus-storlek. Jag förstår inte varför kvinnor med min rondör ska behöva klassas som plus, eller XL eller rentav 2XL. Vad är normaliteten i denna matematik. Varför kan inte alla plagg tillverkas i ett brett spektrum storlekar, utan att några av oss är b-klass kunder som måste söka oss till en segregerad tjockisavdelning. Nå, detta har jag jamsat om förr.

Men hur som haver: i Palma lever vi praktfulla kvinnor gott! Här finns plagg att välja mellan, här prunkar plus-avdelningarna. Alltså blev det lite inköp.

Nå, scarfarna och väskorna kunde gott ha blivit oköpta. Men det är nästan bara på resor jag hinner titta efter vad som finns. Och har min stylist, redaktör Frantz med i svängarna. Så ta en titt nedan, och bedöm resultatet av resans shopping:

Pengarna loss, men roligt för hela slanten

Palma aquarium var dagens program för 4/5 av sällskapet. 1/5 producerade podd på långdistans och shoppade solokvist.

Barnbarnen och vi gamyler är förtjusta i vattnets vidunder. Och här fanns ett akvarium som hette duga. Med hajar och sjöhästar och krabbor och muränor och rockor …. I vackra, stoooora härliga akvarier. Här fanns också en lekpark med ett hoppslott och ett sjörövarskepp att klättra i. Syssel för många timmar.

Ok, det kostade skjortan. Men smakade därefter. Den som läst min blogg en längre tid vet att jag är svag för turistfoton som prackas på den lättledde resenären. Här togs en bild av akvariegästerna redan vid ingången, som synes nedan hann mommo inte fixa fotominen. När man vandrat genom djungelavsnittet av utställningen dök det upp en karl med en grann papegoja. I upplägget ingick att barnen kunde fotas med den.

Det är klart att jag löste ut alla fotografier vid utgången. Bilderna av T och S med papegojan på armen blev dessutom exceptionellt lyckade.

Sen åt vi korv och pommes på en lite slabbig restaurang, men allt smakade ok. Här slogs jag dock av bristen på barnuppfostran och belevat beteende i dagens Europa.

I bordet bredvid satt en italiensk familj, det ca två-åriga barnet var placerat PÅ matbordet (med skorna på). Medan det ”åt” misshandlade det sin far med en plastkratta. Mor livade upp måltidsstunden med att blåsa såpbubblor, så den lilles ätande garanterat skulle distraheras.

Kalabaliken var hemsk att skåda och jag ropade på Super-Nanny i min själ. Personalen hade tydligen observerat det hela och rusade fram med en
barn-matstol som föräldrarna förvånade tog emot.

Annat irriterande beteende noterades också. Det finns folk (mest karlar, ursäkta generaliseringen) som har treåringars själar när dom rör sig på nöjesställen. När halva publiken är barn kanske man inte behöver klämma sig fram i första ledet med sin kamera – man ser ju s.a.s. över de mindre åskådarna. Kanske behöver man inte heller fotografera 50 noga fokuserade bilder vid den lilla, populära sjöhäst-tanken många åskådare vill titta på.

Nåja, nog om vett och etikett. För denna gång. Helhetssumman av upplevelsen var dock magisk.

T fotograferade också ivrigt med sin nya mobil. Det ser man på bilden nedan.

Fyra varv runt kyrktorget

Dagen började fint. Vi besökte Jardines de Alfabia som har något för alla: trädgård för mofa, husdjur för flickorna, möbler med sägenmotiv att förklara för T, akvariefiskar att fråga om för S. Mommo och mamma njöt i allmänhet av den fina miljön, av citron- och apelsinodlingar, saft och tårta tillverkade av produkterna.

Sen åkte vi via en tunnel till Sollér, det kostade 5 euro 5 cent i var riktning. Märkligt pris, men man förskonades en drös hårnålskurvor.

Sollér var en tjusig småstad, men städer av detta slag har vi otaliga gånger konfronterats med i södern. Först vill man inte hitta till centrum med sin hyrbil. Sen vill man inte hitta parkering.

Värst är att hitta ut. Det finns bara enkelriktade gator och ibland verkar korsningarna bara bestå av förbjudna körriktningar. När vi fjärde gången passerat kyrktorget hittade vi äntligen labyrintens utgång.

Då var vi ganska slabadaj allihop, särskilt chauffören maken som därtill plågas av njurstensbesvär.

Men hem kom vi och där bjöd flickmarthan T på ostbricka med kex och druvor. Hon och mor hade i hemlighet besökt El Corte Ingles. Man åt nu manchego som den smakar i tillverkningslandet. Sanslöst gott!

Liten tur på stan väntar ännu, sen får vi se. I morgon blir det akvarium hela dan!

Ja illustrationen visar vad mommo hittade för kul på gårdsmuseet – ett fint tillägg till bildsamlingen ”bästa wc-symbolerna”. Titta noga så ser ni den dokumenterande folkloristen i bilden.

Grottor och sånt

Ack detta turistiska liv! Allt tokigt ger man sig in på. I dag hade vi hyrt bil och besökte bl.a. Drakgrottan i Porto Christo.

Grottbesök betyder: underjorden, trängsel, komma i och ur båtar som för en över mörka sjöar under stalaktithimlar.

Jag avskyr allt detta. Men älskar att musiker åker fram i belysta båtar för publiken spelande Pachelbels Canon och Elgars Hymn till kärleken. Älskar också att höra barnbarnens förtjusta vetenskapliga kommentarer och referenser till ”Barna Hedenhös på Mallorca” som delvis utspelar sig just i denna grotta.

Alltså stålsätter jag mig. Och har roligt. Fast jag är ganska rädd och orolig. Egentligen.

Semesterrutiner

Alla har väl sina semestervanor. Endel störtar upp i gryningen för att med utbredda handdukar lägga beslag på de bästa solstolarna kring poolen. Sen ligger dom där och lurar med en tjock pocketbok resten av dan, äter på hotellet och fortsätter i samma stil resten av semestern.

Vem är jag att kritisera det. Men liksom dottern manar på T och S att det är meningslöst att sitta med näsan i dataspel när man har hela utlandet att utforska, tenderar jag tycka detsamma vad gäller slöläsandet i solhettan.

Barn tycker om rutiner, och vårt resesällskap har efter många år av gemensamt farande etablerat följande dagordning:

-frukost ca 8-halv nio. Frukosten på Saratoga är furstlig och innefattar nya favoriter som churros – och chokocornflakes som är ”förbjudet” i hemlandet

-sen morgondoppet. Snabbt och avkylandet – inga utdragna simstollerier hör till saken

-nån sorts program, strövande på stan, lekpark, titt in i dystra kyrkor ( T avskyr de kusliga helgonskeletten inlindade i glittrande skrudar som ligger på evig lit de parade i glaskistor. S fascineras av dem.) Kanske hyra bil, åka runt, men i varje fall nånting aktivt

– lunch vid 12-tiden. I dag avslutades den rentav med dessert, vi satt så bekvämt på uteserveringen, personalen var vänlig och det var väldigt varmt

-sen följer dagens längre simtur och lite siesta. T och S tittar kanske på nån film eller tar rentav en lur de med

-vid halv 6-tiden blir det ett glas rosé för de vuxna, lite chips och saft för barnen. En ny fluga för tillfället är att spela några partier kort, T är redan en fena på olika kortspel, S lärs upp av storasyster

-sen klär vi om – jo, vi klär upp oss lite varje kväll- och går ut och äta. Det är oproblematiskt i Palma där resturangerna ofta har barnmenyer och tapasbord, paella och pasta i samma sortiment. Gourmetrestaurangerna lockar liksom inte i värmen. Men nog skulle det finnas av dem så det räcker i denna stad!

-tassa hemåt, läsa sagor för flickorna som lägger sig medan vi vuxna varvar ner på balkongen

– och ungefär detsamma nästa dag, fast hittar vi på nåt oväntat lockande kan scenariot snabbt ändras

I morgon blir det första bildagen, Alcudia, tror vi och besök i grottor. Nästa dag har vi tänkt oss Sòller och ”Törnrosaslottet” Bellver. Torsdag planerar vi tillbringa dan på det stora akvariet, ja, dottern blir i stan för rejäl shopping.

Det är mycket varmt och vi tankar vatten som galningar. Vad är då favoriten i stan för T och S? Jaa, Disneybutiken ligger nog nära topp. I år inköptes dockorna Elsa och Anna ur filmen ”Frost”. Och så byggde flickorna ett elaborerat slottslandskap av alla de spanska runda pelarlika kuddarna i hotellrummet. Där prinsessorna och deras ägarinnor kunde slå sig till ro.

Glass och nätkontakt

Har hittat bästa platsen för Internetkontakt på detta hotell. Inte lobbyn, inte rummet utan en soffa i korridoren utanför rummet.

Testar lägga ut två bilder här: en där tre damer i sällskapet försöker kontakta far i hemlandet. Och en av glassortimentet i stan. Formidabelt, det senare alltså. Äter sällan glass hemma. Men här är det annat. Crema catalana och Mallorkansk mandel heter de. Must taste.

Så nu får vi se om jag kan förmedla nån bild alls.
Hälsningar i alla fall!

Palma

Får bli bildblogg härifrån. Svårt med nätet. Varmt i Palma, bra på kända hotell Zaratoga. Tapas och Sangria avnjutits redan.

T och S har besökt Disneybutiken de tänkt på flera månader. Köpte dockor de drömt om länge…

Skönt att vara i de små grändernas och stilens stolta stad. Inga planer. Bara flyta med strömmen… I morgon söndag. Tyst och stilla. Just vad vi behöver.

Semester infaller, oväntat, men välförtjänt

Väldigt konstig har den senaste tiden varit. På jobb har man gått, men inget vanligt har man fått gjort. Tassat omkring och packat, alltemellanåt stannat upp och pratat med nån likaledes tassande kollega. Och plötsligt var allt gjort, huset i princip tömt.

Kollegerna kommer efter helgen att installera sig på nya exiladressen, M16 trendigt kallad – d.v.s. Mannerheimvägen 16, i absoluta stadskärnan. Hoppeligen anländer även mina fem packlådor med mögelputsat material dit nästa vecka. Men denna arkivarie har själv redan inlett sin semester.

I snuva och hosta. Och frusenhet – men i dag ser det klarare ut. Och får jag bara dessa tre ingredienser så blir det definitivt midsommar och semester både till kropp och själ:

– vår midsommarprydnad från Åland upphängd på balkongen
-Jussi Björlings smäktande ”Midsommarnatt” på Spotify (DVD-spelaren är ännu ouppackad)

-en rejäl snaps till sillen/nypotatisen

Välsignad sommar, alla läsare, nästa gång bloggar jag hoppeligen från sydligare breddgrader där midsommar firas – för oss i repris -på rätta dagen, 24.6. Med sangria och tapas på menyn!