Höstterminen är inledd och därmed är det sorglösa sommarlivet över. Vi har återgått till det inrutade knoget, och vi ställs åter inför lunchboxens utmaning.
Jag lunchar i arbetsplatsrestauranger i arkivets närhet. Min av arbetsgivaren subventionerade lunchsedel räcker till en oftast föga inspirerande rätt som jag plockar åt mig i den ringlande matkön. Men matpausen är ett litet andningshål, och stunden strukturerar också upp arbetsdagen, markerar att ungefär hälften av betinget är avklarat.
Men i skolvärlden är det annat. Jag har någon gång deltagit i makens lunchande, det är kaotiskt, snabbt – och framförallt riskabelt för en matallergiker. Det strittar farliga ingredienser hit och dit, slevar och skålar är klottiga – följden har varit att maken under de många år han inmundigat sin skolmat allt oftare har drabbats av allehanda besvärliga utslag och symptom.
Ungefär ett år sedan fick det vara nog. Vi började fixa lunchboxar att värma upp på jobbet, och strax blev hälsan mera hanterlig.
Två gamyler som hushållar på tu man hand kan vara ganska organiserade med detta. Vi lagar en stor gryta eller makaronigratäng nån kväll, äter middag – och packar ihop boxar av resterna. Jag håller koll på vad som finns i frysen och plockar på morgnarna fram varierande rätter – efter ett tag har man ju ett rejält litet förråd. Sen kan man varva med klassisk brittisk Ploughman’s lunch – grönsaker, en rejäl bit ost och några köttbullar.
Efter åratal av smaklös skolföda är maken stornöjd. Såna här boxar ser man ju nog folk smyga omkring med på jobbet också, titt som tätt. Och alltid får jag lust att fråga – vad har du plockat med dig – vad har du hittat på.
Mat ska göra en glad och hålla en frisk. Fast jag håller mig nog till uteätande, mycket av en speciell orsak: eftersom maken är fiskallergiker kan jag aldrig ta in så mycket som en strömmingsflundra i vårt kök. Men fisk bjuder ju Amica på – nästan varje dag – det passar mig.
Nedan dagens box-skörd: korvgryta smaksatt med creme fraiche, sambal oelek, purjo och persilja. Med packas en liten salladspyts och en ask parmesanflingor.
Bara för lektor Ekrem att slå sig ner och njuta!