Vi är i farten nu. Med årets mest mysteriösa säsong. När gammal blir som ung – ”vanhakin nyt nuortuu” som det heter i julvisan. När en mommo på 62 höstar plötsligt finner att hon har 6 julkalendrar. En av dem en underbart lyxig chokladkalender som maken överraskade med i går kväll.
Sen är det scouternas, Röda korsets, kyrkans, Hjärtförbundets och en oemotståndlig grej inköpt på bokmässan. Jag öppnar och öppnar och det är som att vara barn på nytt. Förväntansfullt och pirrigt.
Julen är så mycket. En stor kristen helg med ett i grunden allvarligt glädjebudskap. Som är kulmen på en eftertankens fasteperiod få människor tänker på i dag. En besvärlig släktangelägenhet kan den vara. Eller ett ymnighetshorn av saker att göra, njuta av och stundom bli lite matt av. Så mycket att uppleva under en så kort period.
Men också en tidsmaskin som ger en möjlighet att vara barnslig på nytt. Folk bygger pepparkakshus, otroliga skapelser. Stora skaror väntar på att Julradions utsändningar ska dra igång igen.
Man ställer upp små pyntiga arrangemang i varje vrå i hemmet. Som att leka är det, julpyntadet. Jag har vänner som verkligen riggar upp otroliga små världar med säsongens alla ingredienser.
Många vuxna stannar i morgonrusningen vid det stora varuhusets klassiska skyltfönster, inte ett enda barn står man i vägen för åtta på morgonen. Fritt fram att njuta!
Jag hör till dem som tycker julen har en magi som liksom är en egen dimension i firandet. Ett litet sagoland mellan höst och vår. En tindrande, bjällerklingande, stämningsfull period som är lite absurd och lite laglös och hemskt svår att beskriva.
Men vi är många som flockas på julbasarer, julmarknader, julstigar och julkonserter. I jakten på den stora festupplevelsen.
I januari ligger damm över upplägget, man har fått sin ranson av glimmande ljus och låter gärna Julradion tystna.
Vi är vuxna och vanliga igen, alla jultokar. Också vår balkong töms på tomtar och bockar och stjärngossar. Och börjar sikta in sig på vårblommor och öppna fönsterluckor.
Men än har festen bara börjat och Hosianna knappt avtonat! Mycket härligt och hjärtinnerligt barnsligt kvar! Glad och välsignad adventstid!