Liten resa företogs över viken – länge sen vi hade chansen att övernatta med äldre barnbarnen. Göra saker tillsammans, sitta och prata i lugn och ro. Får bli en bildblogg av det hela.
Tallinn har jag en femtioårig relation till, börjande med minnen från en nedsliten medeltidsstad som sedan med åren bara förändrades och förvandlades – till det inspirerande resmål det är i dag.
Skulle väl aldrig ha trott att man kunde övernatta i något av de fina medeltidshusen – men det lönar sig faktiskt att hyra våning om man är ett sällskap på fem. Då kan man hamna mitt emot Niguliste Kirik, minsann!
Det blev mycket promenerat, som alltid i Tallinn. Har själv minnen av några skraltiga promenader med de käpp de senaste åren, denna gång resulterade de 35 656 stegen i träningsvärk, men inget värre. Att trampa upp och ner i ojämna medeltidstrappor som i bastionstunnlarna under Kiek in de Kök kostar på, men det var en upplevelse! Helt ensamma var vi på plats denna tysta tisdagsmorgon.
I Tallinn finns Rahva Raamat, bokhandlarna som är som vardagsrum. T och S har blivit trollbundna av dessa butiker som tillhandahåller ett stort urval ungdomsböcker på engelska – serier man inte kan plocka ur butikshyllan i hemstaden. Mofa öppnade plånboken och efter långa sessioner i butikerna i Viru Keskus och Telliskivi gjordes många salighetsinköp.
Vår enda kväll i residenset blev förfrisknings-, chips och quiz-afton. Det blev quizar om allmän kunskap, om eurovisionslåtar och om regnbågsflaggor, bland annat. Bred expertis i detta sällskap!
Vad gjorde vi mer? Tassade in i de kyrkor som var öppna, mofa och S besökte stenbutiker – ett gemensamt intresse, vi kom äntligen åt att provsmaka de små läckra pannkakorna som säljs i hörnet av rådhuset.
Ukrainska flaggor och färger överallt. Föranledde mångahanda diskussioner och gav som alltid nuförtiden alla sammanhang en dunkel stämning.
Inte hade man förr tänkt på att ryska ambassaden ligger rakt över gatan från Cafe Maiasmokk. Ett brett stängsel med protestskyltar och nidbilder utanför fasaden påminde om att vi just nu lever i en vardag där en militärhelikopter som envetet surrar över diplomatkvarteren känns som ett tecken på oråd och ett varsel om ofred.
På Viking var det dans och bingo som vanligt. Och i Helsingfors har snön ju inte smultit än, medan krokusarna prunkade i staden söderöver.