Alla firar

Midsommarhelgen är i sin mitt. Ingen medial vila denna weekend- det såg Brexit-röran till. Har man nånsin upplevt att valets vinnare nästa morgon ville rösta tvärtom, för att de inte riktigt – förstod vad som kunde hända, stod på spel? 

Underligt och sorgligt! För oss allesammans. 

Inte är det tyst på de sociala medierna annars heller. Reserapporter, foton av sill- och grilltallrikar, vyer av stugor – och i allt högre grad urbana festställen. 

Den tysta midsommarstaden tycks vara ett minne. 

Vi firar som vanligt på balkongen, på tu man hand. Jag öppnar årets enda sillburk (maken är allergiker),grönsaker, bröd, potatis och bondost kommer från hovleverantören Gårdsboden.

Linjeakvaviten är av bättre sort än snapsen vanliga söndagar. 

Våra tre pynt är framplockade, Jussi Björling, Hugo Alfvén och Merikanto snurrar via Spotify.

Precis som jag antagligen skrev ifjol. Som traditionen bjuder hos oss.

Jag tycker emellertid det är skoj att se midsommarstänger och stora skaror kring borden – via nätet. Det har blivit en egen tradition att gilla och kommentera, och hälsa varann via medierna.

Lite tillsammans är man på det viset också – men samtidigt i egen ro. 

Med den glittrande Esboviken i sikte, de flyktande svalorna – och komissarie Lewis i TV:n.

God fortsatt helg! Var på sitt vis!

Vänlighet är den bästa medicinen

I dag besökte jag Jorvs sjukhus för en noggrannare titt på min cysta. Jodå, operation blir det och därtill hittades en polyp som kräver ingrepp och har inverkan på den andra operationens omfattning.

Klara bud, men en glimma hopp över situationen – för hela besöket, varje etapp från anmälning till labbprov sköttes med en professionell vänlighet av underbart slag. Gynekologen upplyste, visade, förklarade, barnmorskan som assisterade lugnade och  försäkrade. 

Nu finns en vårdplan och plats för semester innan ingrepp nummer ett görs.

Jag hade tagit hela dan kompledigt, maken och jag åt pasta, köpte nya balkongblommor och spikade upp några tavlor. Gick och puttrade med enkla ting vi inte haft kraft med på ett tag.

Så här långt allt väl, med Guds hjälp. Och sannerligen svävade änglar över hela proceduren!

Vänlighet är en riktigt bra medicin!

Utomlands i inlandet

Familjen är på resande fot denna helg. T med mor har rest på födelsedagsresa till Paris. S har inbjudits till farmor i Vasa. 

Det råkade sig så väl att jag erbjöds en gratis övernattning på Scandic Rosendahl i Tammerfors – vi plockade alltså med oss S – och farmor tog tåget ner tillsammans med A – jämnårig kusin till S.

Vi sammanstrålade på stationen och utnyttjade de tre timmarna mellan tågresorna med att äta pizza  och besöka mångsidiga museet Vapriikki. Mammutar och annat barnspännande där – tiden gick i ett nafs.

Annars är det duggregn, ösregn och störtregn som gäller. 

Mitt gratisrum visade sig vara av första klass, med utsikt över Pyhäjärvi – fint är här. 

Exotiskt med nya kvarter och restauranger, lite, lite utland.

Och på hitvägen blev det givetvis fika på konditori Laurell i Tavastehus. Två rejäla bullar slank ner i S som efter pausen orkade resa lite till.

Parisarna har installerat sig, vasaborna har anlänt väl hem. Återstår för oss tammerforsare att kolla in bastun, ta ett glas bubbel och studera restaurangmenyn. 

Snart väntar midsommarvecka med oroliga inslag, men det tar vi sen. 

Oj, kom just på att maken inte fått sitt lystmäte – mustamakkara, blodkorven än. Kanske i morgon?

Sommar, men bara liksom lite

Oj, oj. Det verkar som mitt skrivverktyg iPaden håller  på att säga upp kontraktet.  Paddan är lika gammal som mitt bloggande. Men sista tiden har skrivandet och publicerandet, ja allt blivit väldigt trögt. Det är ju så med dagens grejor, de måste bytas ut ibland. Och väl har Paddan fungerat, inga problem på fem år.

Utan Padda fungerar jag inte, så det blir att hosta fram sekiner.

Sommar ja. Är det väl. Såtillvida att krafterna är slut, att man inte orkar koka nåt jobbigare utan tar till enklaste möjliga sallad med köpta köttbullar till när man kommer hem. Sommar tyder det på att rosén lockar mer än mustiga rödviner.

Men än har jag inte orkat plocka fram och stryka de tunnaste plaggen, än är det jobbkläder som gäller – och de flesta morgnar både rock och schal.

Sommarteatrarna har inlett sin säsong – och borde besökas nu,  när semestern inleds är speldagarna oftast över. Det är sommarmusik i alla stans kyrkor och kultur vid ån och det ena med det sjunde.

Och vad gör jag? Hasar mig hem till TVn där jag ätandes enkla kvällsmål ser på brittiska serier: repriser av Lewis och Born and bred och George Gently och Miss Marple och hela konkarongen. Ofta tar jag en tupplur och går omkring och tassar. Ut ur huset orkar jag inte. Tömmer diskmaskinen, laddar tvättmaskinen.

Men i helgen var det fint kalas,  barnbarnet T fyllde jämnt för första gången. Tioåriga damen  hade uppsatt hår, en läcker festklänning och dinglande örhängen. Släkten mötte upp i fyra generationer, det blev en trevlig träff för vi ses ju inte så ofta i sådan sammanställning – österbottningarna och nylänningarna. Det var grillmat och tårta och riktigt lyckat. Festföremålets mor höll tal och hade fixat till en otroligt fyndig film med foton och filmsnuttar från de tio åren. Där dök näsdukarna fram!

Gammelfarmor fyller 89 på torsdag och samma dag har gudsonen dopdag. Nästa fester är makens och mina födelsedagar 24 och 26.7. Fast vi firade ju just jämnt, så det får bli något enkelt.

Nu måste sommaren börja utnyttjas, bara det blir klarhet i ett och annat.

Så man kunde komma i sommarstämning – mer än bara lite. Man kan ju börja med att tanka nypotatis och sill och jordgubbar. Och tomater som äntligen smakar sol!

 

 

Vanlig vardag, tack

Juni månad hasar sig fram, ömsom stekhet, ömsom kylig. Barnbarnen och maken har inlett skolornas sommarlov. Det är fortsatt arbete i andra former för mofa, medan barnbarnen avverkar olika kurser för lediga skolbarn, i scouternas regi, i Marthornas. En väldig logistik där, detta med långa sommarlov. Vi har ju haft mofa som säkerhetsman i flera generationer nu. Han kan hämta, ställa upp, mixtra lite med sin tidtabell.

Men visste ni det inte förr så vill jag än en gång understryka: nej, lärare ligger inte i hängmattan i veckotal sommartid. Får de ihop en standardlång semester är det bra. Skolåret äter sig in i både fritid och semester – ja, året om.

Men jag ska upp i ottan i tre veckor till. Just nu har jag så många järn i elden att några hotar brinna upp – ja, ordspråken är obviously på tapeten för n-te året – men nu ska manus banne mig  ur mina händer. Vilket gör att jag tenderar hänga kvar på jobbet alldeles för sent. I dag var det sista kollen i 1600-tals samlingen sammanställd av herrar Grubb och Törning. Jag satt i ett sommartyst Finska litteratursällskapet och studerade den krumiluriga printen.

Sen är det rättighetsfrågor som är under utredning, och kundjouren och webbtexter och den enorma mängden artiklar som borde skrivas för festboken. Mitt jobb är sånt att det liksom aldrig tar slut – ja, delar av det avslutas ju förstås, men man kunde ställa till med hur mycket som helst om krafterna och inspirationen stod en bi.

När man dessutom älskar sysslorna blir det lätt för mycket. För arbete är det ju likafullt, fast det är roligt. Och trött blir man, och det är en mening bakom förbudet med alltför stora mängder övertidstimmar.

Lite nya vanor har jag lagt mig till med sedan kollegan, lunch- och kaffesällskapet sedan årtionden pensionerades. Jag tar med mig lunchboxar till kafeterian ibland, där sitter många kolleger med näsan i lokaltidningarna.

I dag hade jag f.f.g. med  mig starkt kaffe i termos – automaten i kafeterian fyller inte mina kaffekrav. Lilla gemensamma kokaren slängdes i veckan, den hade tjänat i nästan 20 år nu.

Fort går dagarna och snabbt förflyter kvällarna och snart är det juli – då ska jag in på undersökning med cystan och sen – Gud give och hjälpe – hoppas jag det blir något semesteraktigt.

Alldeles vanliga vardagar önskar jag mig. Och nej, trots att jag aldrig kommer hem från jobbet på kvällarna har jag aldrig haft problem med att varva ner på semestern. För är jag bra på att jobba är jag också suveränt duktig på att lata mig!

 

Sommarläsningen – en myt?

Lite provokativ rubrik kanske, men i mitt fall stämmer den. Varje vår börjar jag i något skede lägga böcker på hög – för sommaren. När den lata årstiden väl är här finner jag att det finns en massa annat att göra, läsningen kommer långt ner på listan. Den lite ambitiösare läsningen, ska vi kanske precisera. Deckare och damtidningar slinker nog ner i stora portioner.

Men jag tycker om myten om sommarläsningen, den kombinerar två lustfyllda ting, ledighet och möjlighet att förvalta sin tid fritt. Varför man nu ska anlägga någon ambitiösare aspekt på det hela vet jag egentligen inte. Men ta en titt på årets hög jag fotat nedan. Överst ligger deckarna, Hazel Holt, en ny favorit och nyaste boken av Kate Charles kommer bergis att bli lästa). Men under dem ligger avlagringarna från ifjol – böcker jag köpt på resor, plockat åt mig på olika håll. Det är en stor bok om haremskulturen köpt i Istanbul, en lunta om kungliga begravningar från Livrustkammaren, en diger volym om pilgrimvandringar köpt på Vapriikki i Tammerfors ifjol. Bland annat. Inga svårlästa saker, men lite tyngre att ta till sig. Kanske de smakar denna sommar?

Sen är det böckerna man vill läsa om. Brideshead revisited finns i högen i år. Om resan till Oxford blir av vill jag ha den i färskt minne. Högen är både en glädje och en utmaning – och en kär tradition.

Denna vecka har handlat mycket om böcker. Kristna lunchgemenskapen hade vid vårens sista träff boktips för sommaren som tema. Där fick man koll på en hel rad böcker som perfekt nog tycktes vara både tunna, vackra och tänkvärda i samma förpackning. Det är väl den perfekta sommarboken det!

Sen aktualiseras åter en familjetradition – i fjärde led nu. Redan mamma och moster, sen jag och dottern och nu barnbarnen ska få välja sina sommarböcker som belöning för uthållighet under ett långt läsår. Några stycken var ska mommo köpa, vi får väl riktigt besöka bokhandeln tillsammans (det känns liksom högtidligare och kan kombineras med intagande av glassportioner). Tycks vara en serie som heter ”Dagok för alla mina fans” som är inne nu. Flickorna lånar mycket på biblioteket, men det bästa vill man äga, återkomma till och kanske ge vidare till nästa generation.

Böcker handlade också i slutändan veckans bästa nyhet om. Väninnan i Östnyland som länge fruktat en hotfull ögonoperation fick goda nyheter vid förhandsgranskningen på kliniken: ögat hade (rena undret var det) helat sig till den grad att något ingrepp på fredag inte behövdes. ”Istället far jag in till Borgå och köper lite nya böcker”, jublande hon vars syn stunden innan varit allvarligt hotad.

Nä inte är sommarläsningen nån myt egentligen – den är ju rena rama festtraditionen!