Märkte just att det i dag är rätta kvällen för Halloween, den sista oktober, All Hallowes Eve, kvällen före All Saints Day. Hos oss firas ju Allhelgonadagen på lördag vilket har råddat till festmönstret för den som verkligen vill högtidliggöra den importerade helgen.
Halloween är festen traditionsvetarna inte trodde skulle kunna slå igenom i Norden. Av innovationsfesterna anade man att Alla hjärtans dag skulle ha en chans också hos oss, men Halloween – aldrig på tiden! Vi har ju en allvarstyngd traditionsdominant i Allhelgona och barnen får sitt lystmäte på utklädning vid påskhäxtiderna. Nej, det var mot alla festens och logikens lagar och regler.
Nå, 1990 hade den svenska barntidningen Kamratposten dundrat på rejält om hur kul Halloween är, och en av dem som beslöt sig pröva på var tioåriga dottern E. Hon ställde till med så ett regelrätt Halloween-födelsedagskalas det gick på den tiden – det fanns ju inte så mycket rekvisita att köpa, men vi gjorde vårt bästa – jag tror vi var ganska tidiga med detta. Jag bredde blodiga handen-smörgåsar och vi hade en stor bild av en pumpa på ytterdörren.
Sen tog införandet av seden en paus – först 1997 var tiden mogen för en mera total introduktion av festen i vårt land. Nu rullar det på i olika former, mer eller mindre aktivt. Som folklorist har jag intresserat följt med innovationsförloppet, samlat information, kollat reportagen i lokaltidningarna, själv skrivit artiklar, hållit föredrag och yttrat mig i medierna. Stundom går tidningsdebatten het, religiösa grupper, dagispersonal och föräldrar har starka åsikter om firandets lämplighet.
Jag kan dels hålla med den rikssvenska etnologen Jonas Frykman som har betecknat festen som en bönhörelse i handelsmännens kommerstomma höst. Han har emellertid också sett på seden som ett exempel på infantiliseringen av festerna här hos oss – ute i världen är ju inte Halloween bara en harmlös barnkarneval, den har mångfacetterade sidor – också mörka sådana.
Nåja, nu skriver vi 2012 och två nya fröknar i familjen har upptäckt firandet. T och S har lusläst leksakshandlarnas Halloweenkataloger och fått sin mor – den tidiga pionjären på området – att sy kostymer, ordna kalas med röda dukar och kandelabrar och t.o.m. följa med på en liten Bus eller Godis- runda på egnahusområdet.
Men frågan är – vilken kväll skall man gå? I kväll är det mitt i veckan-afton – ingen tänker här ännu på Allhelgona-afton. På själva Allhelgonadagen finns det folk som tycker ett kringvandrande utklätt stojande barnfölje sitter illa. Följden blir en utsträckt halloweenperiod då det varje kväll kan bultas på dörren med den uppfodrande frågan ”bus eller godis” -”karkki tai kepponen”. Det gäller alltså att ha godiskorgen redo. Innovationsfester kräver innovativa tag av festarna!
Carola Ekrem 