Äta fint

Festdag. 37 år av gemensamt vandrande genom livet. I nöd och lust, ur och skur, i diskussioner vid många matbord.

I dag ville vi äta bättre än vanligt. Restaurang Aito utvaldes, på nära avstånd till brudens torsdags-körövning.

Aito är testad förr. Inte en av de nya krogarna i stan där kölistan är månadslång. Men en plats där smakerna harmonierar, servicen är vänlig och sakkunnig, utan snorkighet. Att det hela är närproducerat och ekologiskt är väl onödigt att påpeka i dag.

Vi unnade oss hela menypaletten. Siktartar, vitlökssoppa, röding, får, goda ostar, choklad och hallon, ugnsglass, allt med tillhörande drycker bars fram, somt åt far, annat åt mor.

Det var superbt. Den rökta rödingen studsade mot en rätt söt riesling, ugnsglassen beledsagades av en lämplig trockenbeerenauslese. Och så vidare. Portionerna är aldrig enorma på fina restauranger. Man blir inte proppad, man ska låta det hela smaka i lugn och ro.

Egentligen skulle jag vilja slicka tallrikarna i jakt på varje klick av de perfekta såserna.

Det är dyrt att äta gott i Finland. Men kostar det så smakar det, säger ordspråket. Medan vi satt och åt funderade vi på helgens meny i hemmets vrå. Testandet av stroganoff-recept fortsätter. I dagen Hbl fanns ett spännande recept på rostad blomkål. Att laga en ”riktig efterrätt” på söndag är en glädje. Äppelpaj – smaksatt med salta jordnötter – och med mascarpone till.

Mat är roligt. Både de rätter som presenteras ingående med kringelkrokiga formuleringar av serveringspersonalen på krogen och de som vi själv sätter vår själ i vid hemspisen.