Eurovisionstävlingen är avgjord och de gästande barnbarnen har kuskats hem. En vidunderlig morsdagsmorgon är det, på hemvägen tog vi en liten tur via Klobbens havsbad.
Så tyst – klockan var ju bara 9.30. Några vinterbadare – ja det är väl nästan vårbadare man kunde kalla dem nu – tog ett dopp i viken. Två svanpar bråkade om vem som ska få förfoga över stranden närmast båtklubben. Den ena hanen jagade med en häftig attack bort inkräktarna – jamen visst, hans fru höll ju redan på att bygga bo i vassruggen.
Och svalorna – mina mest älskade fågelvänner har anlänt till Sökö! Det är så att ens bägare flödar över! Det är äntligen vår i Finland!
I går kväll var det liv i stugan. Först lunchade barnbarnen – alla tre – och vi på McDonalds, sen följde besök på Sea Life. Därpå provianterades traditionsenligt inför kvällens Eurovisionsfinal. Köpkärran full av godsaker, kvällen är ju lång.
Och utsändningen börjar sent, det blev en hel del sällskapsspel och lek under väntetiden. O insisterade på att få plocka fram tomtedörren och alla dess små attiraljer han blev så förtjust i i julas. Nå, vad är det vidare – snart stod den uppställd i sin knut – med ett tillägg – den lilla majstången utplockad ur prydnadsskåpet. I tomtevärlden firas nämligen dessa högtider samtidigt, tyckte O.
Sen började den långa utsändningen. Efter att ha utfört ett intrikat dansnummer till Tysklands låt drog sig O småningom tillbaka och tog ”färjan till Fjäderholmarna”.
Vi andra höll ut, röstade och gäspade och dippade chips. Det var en konstig final, i en underlig tid. Vad kunde det egentligen annat vara? Mycket kommer konceptet att analyseras efter årets kalabalik.
Jag hade lagt mina telefonröster på Norge och Estland som ju sannerligen inte visade sig vara allmänna storfavoriter. Vårt eget finska bidrag var som en frisk fläkt i allt allvaret.
Det kändes också fräscht att läsa att Windows95mannen nu efter förrättat värv ser fram emot att förflytta sig till sin kolonitäppa. Det är våren i Finland, det! Att plottra med sina odlingar – i täppa eller på balkong.
I veckan ska maken och jag dra till Venedig, hoppeligen. Liksom lite för att högtidlighålla min instundande 70-årsdag – och för att fira att vi nu tillsammans studerat italienska på Arbis två hela läsår!
Det utlovas ösregn alla dagar.
Vi packar extra skor och paraplyer och litar på att Harrys bar håller öppet. Liksom alla kyrkorna. Beskåda Bellinin och ta sig en och annan Bellini – det är planen.
Det torde regn och åska inte kunna förhindra!