imageDet regnar morgon och kväll just nu. Snön smälte lagom till fastlagstisdagen och nu är vi då inne i fastan. Det är mycket prat om ekofasta på de sociala medierna nu – att minska miljöpåverkan av mat eller kläder, göra livet lite enklare, göra en liten förändring.

Många sådana ändringar har jag gjort redan. Jag har efter flytten till Sökö minimaliserat våra förråd av husets prylar – lakan, kärl, husgeråd av annat slag. Efter utrensningen tänker jag efter inför varje inköp. Behövs föremålet? Klädinköpen är också ganska få, och många plagg har årtal på nacken – i samma jacka reste jag till London för 15 år sen – det ser jag på foton.

Det är sant som dom säger – man känner sig lättare när livets bagage inte fyller mängder av resväskor. Här kan jag inte göra mycket mer, känns det. Ibland funderar jag faktiskt på om man inte borde konsumera lite mer för att få hjulen i rullning och ge folk arbetsmöjligheter. Men då köper jag hellre service, reser, äter ute ibland, anlitar yrkesfolk.

Den gamla späkelsefastan är det inte så mycket tal om just nu. Och även om det t.ex. skulle kännas duktigt att avstå från bubbel och rödvin fram till påsk – jag beundrar dem som får till det – känns det inte meningsfullt och genomförbart. Inte just nu, när   det traditionella weekendbubblets festlighet känns extra viktig efter en vecka på en arbetsplats där det mesta just nu handlar om att anpassa sig till förändringar man omöjligt kan förstå nyttan av. Det kan inte vara krav och förbud hemma också, känns det.

Men på något sätt ville jag nog markera årets fastetider – och det stora intresset på t.ex. FB visar ju att här finns en potential. Man kan göra olika saker – och kanske små steg är bäst. Maken och jag har t.ex. på sista tiden börjat släpa med oss tygkassar för att undvika plastkassarnas förödande effekt på miljön. Och så har jag börjat satsa på ekologiskt fast det är dyrare. Understöda närproducenterna allt vi kan via direktköp.

Men allt det här är ju året om-förändringar redan. Jag borde hitta på något speciellt för fastetiderna under året.

Nånting i stil med den magnifika texten ur Jesaja 58 man citerar mycket så här års: att den rätta fastan inte är att späka sig och ”hänga med huvudet som ett strå” utan att ”lossa orättfärdiga bojor, slita sönder okets rep, befria de förtryckta”.

Rätt fasta är  att inte ”vända dina egna ryggen” säger Jesaja också. Det passar bra med Vändagens budskap – den rosenröda hjärtedagen många avskyr så innerligt. Jag tycker om att köpa kort (med lite för sliskiga texter ibland) och sända dem till en liten skara vänner jag tror kan tycka om att få en hälsning mitt i en festtom period. Jag får inte så många kort tillbaka, för vännerna är ofta inte i kortskrivarskick, om man säger så.

Kanske den importerade traditionen passar ganska bra ihop med fastetidens ideologi, egentligen!?