Två år har vi bott här nu. 1 juni 2014 gick flyttlasset från Gamlas till Sökö, från ”inlandet” till kusten, från fjärde våningen till etage 5 1/2. Med hiss. Valet av lägenhet var ju blixtsnabbt, jag hann knappt få foten in i tamburen innan jag visste att detta var mitt hem. Helt irrationellt, kändes genast rätt. Maken var lite, men inte långt efter. Och välsignat bra har vi trivats. T.o.m. värt en rörreparation till, en sån kan tillstöta, nämligen. 

De flesta kvaliteterna öppnade sig så småningom, men orsaken till att jag kände mig hemma omedelbums var de vida vidderna, de blänkande vikarna ovanför tallskogarna….


Jo, förvisst! Men det allra första jag såg var den öppna planlösningen – vi har nämligen bara en dörr i lägenheten – den till badrummet.

Sen var det ju fina klädrummet där man kan ha alla årstider framme och byta sida när det växlar. Jag till vänster, maken till höger. Här ryms också resväskor, sänglinnet, täcken, kuddar, barnbarnens leksakslådor. Allt som behövs. Jo, vi gallrade duktigt, det lönade sig! Här brukar barnbarnet S bädda för sig när flickorna övernattar. Dom bor rätt nära, skolan  är på gångavstånd till oss. 
Arbetsrummet är lagom stort  och även där har vi varsitt utrymme för mappar och askar, julpynt, fotoalbum (jag) och maken sina tekniska rackerier och trädgårdspryttlar. Ja, trädgården – det är den inglasade balkongen – ett extra rum.


Vi har inga mattor och få hemtextiler. Så mår allergiker-maken bättre. Huset är beläget på ett berg täckt av tallskog – inga björkpollen här. T.o.m planteringarna kring huset är av barr- och rhododendrontyp. 

I backen finns lilla kapellet, på vägen till bussen biblioteket och butiken med postboxarna. Snart har vi metro och ett fint köpcentrum ska byggas en bit bort. 

Allt man kan behöva – och till facilt pris – ty stadsgränsen mot väst är ju inte långt borta – vi bor på ”landet”. Långt från city. 

Tack och lov att jag omedelbums kastade mig över mäklaren så hon nästan damp i golvet. Här hör vi hemma!