Lördag igen. Noterar jag nöjd, jag som räknar dagar till pensioneringen. Veckan bjöd åter på två kunddejoureringsturer, de förgyller inte precis arbetsdagen. I jouren händer inte mycket, men det är svårt att jobba koncentrerat med något. Jag har ungefär 100 såna turer kvar, om jag lever och får jobba till pensionen.
Har jag kalkylerat.

Annars har ju mitt jobb alltid varit mångsidigt och rikt. Jag har fått samla,ordna och skriva av liv och lust. Förra veckan ordnades en paneldiskussion kring en nyutgiven antologi om frågelistor. I den skrev jag en artikel ur arkivsynvinkeln, och i panelen fick jag också vara med som representant för arkivinsamlingen.

När jag satt där och talade slog det mig vilket oändligt spännande arbetsliv jag haft. Hur jag fått möta människor av alla de slag, fått lyssna och läsa och fråga och tolka – ja nästan leva många liv, på det sättet. Jag har fått studera ordspråkens underfundighet, de uråldriga lekarnas, ramsornas och minnesversernas ständiga aktualitet, festfirandets och folktrons mångsidighet.

Det har varit – och är oändligt nöjsamt – och det märkliga är ju att jag kom in på denna bana av en tillfällighet. Hade jag klarat av approbaturtenten i estetik i tiden vore jag sannolikt en arbetslös konsthistoriker i dag.

Den folkloristiska bokhögen för samma tentamen visade sig vara mera i min stil – och på den vägen blev det. Timarbete på Folkkultursarkivet, en professor som tyckte det var viktigt med en finlandssvensk licentiat – doktor i folkloristik. Fast anställning på samma arkiv – och så rullade det på.

Välsignat får man säga – och ett exempel på hur livets gång är en blandning av slump, tur – och ytterst Guds ledning, som jag ser det.

Regnig morgon, maken på jobbresa, tyst i huset. Det var en bild av nyrestaurerade Ghentaltaret i tidningen som fick mig in på tankarna kring min arbetsbana. I mig bor en evig liten konsthistoriker, och det är härligt. Det halvfärdiga altaret såg ju dottern och jag i våras.

Mycket annat spännande bjöd också veckan på: brunch-konstutställning med Bullgummorna – de kära klasskamraterna. Deckarafton kring dotterns bok igår kväll. Snart kommer höstlov, bokmässan, glöggsäsongen…

Och Dylan fick Nobelpriset, såklart. Vare sig han själv är imponerad eller inte är vi många som tycker det är livat. Ikväll blir det Dylan-kväll på Sökögränden, musiken är redan framplockad, bubblet väntar i kylen.

Jag tror det blir Netflix-maraton, en stor bunt veckotidningar, äggröra och en tupplur resten av dagen.

img_2452

Annonser