Jag tycker om att möta resenärer på flygfältet. Stå vid portarna mot ankomsthallen – när de öppnas väller det ut bagagetyngda passagerare, lite tilltufsade efter knöliga flygturer, några med blicken sökande efter en mötande vän eller släkting.

Återseendet glädje! Den lilla flickan som hoppar upp i pappas famn så resväskorna strittar, pensionären som lyser upp och vinkar och viftar och tar lite raskare steg …

Och i dag bjöds vi som väntade på det skönaste av det sköna – ett älskande pars återseende.

Genom porten kom Hon skuffande på en tung vagn med ett litet berg väskor och kassar. Hon såg medtagen ut och att döma av bagaget hade hon varit bortrest ett bra tag.

I ändan av rampen stod Han, iklädd kostym, med en bukett röda rosor i handen – ja jag inbillade mig att han hade en liten ask i andra handen, men kanske inte.

Hon lämnade sin kärra åt sitt öde och de störtade iväg, kastade sig i varandras armar och blev stående så mitt i vimlet, fullkomligt oberörda av omvärlden.

En filmscen var det som. Men på riktigt var det. De släppte inte taget, de bara stod och höll om.

Strax därpå kom dottern vandrande från sitt Stockholms-flyg, vi gick till parkeringen och man får aldrig veta hur den vackra sagan slutade.

Såna här scener lever jag länge på, romantiker som jag är. Häromveckan hade jag en annan berörande upplevelse. Det var på konstutställningen om växter och trädgårdar vi besökte i Järvenpää – där fanns en fin målning av Magnus Enckell – ”Häggar” hette den.

När jag ser häggblomning – det må sen vara på bild eller tavla – påminns jag alltid om en lektion i Svenska Flicklyceet – i början av 1970-talet måtte det ha varit.

Lektor Karin Juselius undervisade om Jarl Hemmer och särskilt den ljusa dikten ”Under häggarna”. Jag blir i allmänhet ganska sparsmakat berörd av poesi, men dessa verser har stannat kvar. Särskilt finalen ”Runt om mig sommar och du i min famn! Liv, jag välsignar i jubel ditt namn!”

Så mycket sommar och lycka i den dikten.

Så mycket bubblande känslor på flygfältet i dag.

Så mycket sånt man behöver. Få uppleva – eller åtminstone bevittna.