I de flesta stycken delar mina väninnor (en brokig skara i rätt varierande ålder) åsikt och tankar. Men när det gäller bruket av de sociala medierna hamnar jag direkt på kollisionskurs med en del av vänkretsen. Det är damerna som fattat ett principbeslut att inte gå med i Facebook, för att nu inte tala om vad annat som redan finns – och är på kommande i denna blixtsnabbt utvecklade värld.

Motargumenten är oändliga – och de studsar tillbaka som pingpongbollar när jag uttrycker tankar om att detta ju nog är den nya världen och någon återvändo inte finns, trots alla principer och beslut.

För vem kan nu de där enfaldiga statusarna intressera, och de där oförskämt många fotografierna av maträtter? Nej inte kan man nu ha behov av att i realtid chatta med en sedan länge borttappad klasskamrat, eller backa upp en till fjärran land flyttad väninna genom några ryggdunkande gillanden.

Nej inget går upp mot direktkontakt, det är det absolut enda man behöver, allt annat är trams och inte har man något att skriva heller, och tänk så mycket folk får koll på en. Och aldrig kan nu detta vara något att satsa på, det är säkert en modefluga på bortflygande ren.

Javisst, det sista är kanske sant, men sen kommer en hel svärm nya flugor farande. I den stund vi sitter här och kivas uppfinns det nya sociala kanaler och umgänget blir aldrig mer så begränsat som förr.

Jag hävdar att umgänget på nätet naturligtvis inte är ett alternativ, utan ett komplement till direktkontakt. Och jag hävdar att jag denna väg har kontakt med folk jag aldrig skulle ringa upp, eller skriva till, ärendena är inte av den prioriteten. Att man på nätet länkar till ytliga kontakter som plötsligt kan visa sig vara besläktade själar. Att man hittar borttappade släktingar och kan hålla koll på fjärran vänner – ja, nån form av social mediekontakt kommer jag nog att behöva resten av mitt levande liv.

Jag hävdar att det är mycket svårt att sätta tummen på hur kommunikationen förändrats de senaste tio åren, men att nyordningarna tycks passa mig perfekt.

Men nu har också jag fattat ett principbeslut. Aldrig mer ska detta ämne diskuteras under en i övrigt trivsam kväll, eller under en vilsam bilfärd. I detta ärende får vi respektfullt lyfta på hatten och färdas vidare sida vid sida, men i olika körfiler.

20130408-195515.jpg