Svärmors lägenhet har tömts av en rekorderlig firma som också skötte städningen ok. Men ack, ännu en källarskrubb var bortglömd, det blir alltså lite mera weekendarbete.

Samtidigt pyr planerna på det egna flyttandet. Hjälpsamma dottern har gjort research på fastighetsmäklarnas sidor. Blir nog att ta professionell hjälp med hela paketet, sälja, köpa. Hoppas vårt lilla hem duger i utbyte mot något annat. Lån kan man inte börja med på tröskeln till pensionen och med min lön.

Drömmarna väcks när man tittar på nätets bildreportage. Skulle det vara möjligt att också jag kunde få en gårdsplan på några kvadrat – åh, där står ju t.o.m ett äppelträd. Egen äppelblom?!

Eller kunde man få havsutsikt? Dom i sig tråkiga höghusen på området vi siktat in oss på har oftast inglasad balkong – och vid utsikt över kusten.

Jag behöver inte bastu och andra finesser. Men det skulle vara härligt att i detta sextionde jubelår för första gången få ett eget arbetsrum. Bara ett litet. Men för mig själv.

Mäklarnas retorik tjusar och skrämmmer. Vad döljer bakom de mångordiga blomstrande beskrivningarna? Mögel? Ohyra – som i väninnans dotters nya hem? Grälande grannar?

Ni måste sätta igång processen och söka er fram, råder dottern som flyttat betydligt mer än vi i sina dar. Våga – vinna!

Nu ska jag be till Gud om en fastighetsmäklare som har drag av skyddsängel! Se till mig som helt bortblandad är!

20140225-202307.jpg

Annonser