Har tosat på för mig själv på olika utställningar och matserveringar och bio de sista dagarna. Och hunnit tänka på en sak: att enkel vänlighet är väldigt viktig. I det vardagliga umgänget. I kommunicerandet främlingar emellan.
Ett trevligt bemötande sätter på något vis en guldkant på tillvaron, får en att känna sig omhuldad och väl till mods.
Ganska mycket är vänlighet en bristvara i dag. Vi fräser och snäser mycket lätt, puffar och knuffar och föser undan varann. Både folk vi känner – och speciellt främlingen i vimlet.
I servicevärlden borde vänlighet vara självklar, härpå beror ju uppbyggandet av en trogen kundkrets. Men också där tryter det. Jaja, brådska och stress.
Jag åt lunch på Italo i Forum i går. Redan från början var den unga servitören uppmärksam – nå det var visserligen ganska tomt i restaurangen. Men i alla fall. Han kom med en kvällstidning till bordet när jag beställt min Gnocchi – ”den är gratis i dag, varsågod”. Han levererade också den espressokopp jag beställt, ”gå och sätt dig du, jag hämtar”.
Jaja, jag vet att han har betalt för sin positiva attityd. Men hursomhelst var den välkommen. Särskilt nu när man allt oftare börjar fumla med lunchsedlarna, vara klumpig med brickan, vara mommovimsig, helt enkelt.
Då är vänligheten ett litet moln som lyfter och lindar in.
Och maten var god också, lite annorlunda lunchmat för en gångs skull. Och när jag gick ut hade solen tittat fram.
Carola Ekrem 
Nu blir jag nyfiken på vad du sett på netflix. Håller själv på att se Suits och Sherlock. Speciellt den senare är verkligt bra!!
Det var serien The Bletchley Circle ( gjordes bara i 7 avsnitt och det är de tre första som är en helhet som var så vansinnigt spännande, de andra är nog också ok). Handlar om kvinnor som jobbat med kodknäckning i militären under 2 vk och efter kriget använde sin förmåga att se mönster och samband vid lösande av mordgåtor. Maken rekommendera serien länge – men först nyligen kom jag igång med tittandet.
Tack! Ska läggas till i min lista för senare behov. Och annars vill jag säga att jag ser fram emot dina blogginlägg. Mina barn är i samma ålder som dina barnbarn (dessutom har vi en snart tre år fylld). Jag gillar vardagsbloggar och det är så kiva med olika perspektiv på vardagen. Trots allt är det ganska lika att vara människa oberoende av livssituation.