Årets utfärd till släktens historia är gjord. När mamma och moster levde startade vi alltid i Antskog, vid de byggnader som förr var den gamla klädesfabriken. Systrarna ville se sitt gamla hem (utifrån), brunnen (som låg väldigt långt från huset) och folkskolan. Morfar var appreturmästare i fabriken.

I dag startar vi oftare direkt i Fiskars där fars släkt hörde hemma. Jag har tidigare skrivit om smeden Anton och hans hustru glansstrykerskan. I dag besökte vi det som i tiden var deras hem, ett av rummen i Fiskars museum. Rummet heter ”En arbetarbostad” och är inte många kvadratmeter stort. Där ryms en eldstad, ett hopfällbart bord, vad man kallar ett ”stolbord” och en vagga, utdragssoffan och inte mycket mer. ”Här kunde en sjupersoners familj bo”, upplyser en utställningstext.

Stämmer bra. Här bodde vid sekelskiftet 1900 Anton och Emma Breider med barnen Ester, Frida, Eva, Hanna och Enok. Jag kan inte föreställa mig hur det klarade sig. ”Sängkläderna radades dagtid upp i utdragssoffan, varför man inte kunde sitta i den”, upplyser museitexten. Alla dessa barn, skolgång, ätande, hemmets sysslor. Omöjligt att fantisera fram.

Farmor berättade aldrig om sitt barndomsliv för mig, men styvmor hade långt senare anförtrotts minnena under ett besök i Fiskars. Hon kan väl inte ha skämts för de små omständigheterna?

I dag är det lilla rummet och dess berättelse en guldklimp i släkthistorian. Som jag för vidare till två nya systrar i släkten, T och S. ”Och lilla, lilla, Enok”, förundrar de sig och ser sig om på den knappa golvytan.

Turen går vidare till morfars föräldrars grav på Ekenäs gamla begravningsplats. ”Här vilar kammakaren Edvin Gotthard Löfström och hans maka Edla Malvina, f. Waden” står det på stenen. Man borde bekosta ny förgyllning, texten är nästan oläslig. Men släktgravarna är för många, underhållet för kostsamt.

Edvin var Skandinaviens sista kammakare. Välutbildad, berest (om honom kan man faktiskt läsa i en underbar artikel författad av V.E.V. Wessman, språkman och kulturhistoriker). På Ekenäs torg satt han och sålde sina varor när han inte färdades runt på andra marknader. Mest lagade han luskammar, förkunnar jag för T och S, barnen hade rysligt mycket löss i håret på den tiden. ”Är det som fästingar”, funderar flickorna som drabbats av sådana denna sommar.

Om Edvin kunde jag skriva en hel roman. Men det lite suddiga fotografiet nedan säger det mesta om honom. ”Ännu på ålderdomen hade han det ungdomsfriska humöret kvar”, skriver Wessman. Det syns klart på bilden där han med tobaken i hand står med armen runt sin Edla, nästan tonårsnonchalant till apparitionen.

Jag älskar dessa män och kvinnor, nycklarna till varför vi är som vi är i dag, mommo, fröken T och fröken S. Tre damer på upptäcktsresa i forntiden.

20130729-205604.jpg